Kan dokumentera vildskador

Godegård älgskötselområde har fått till viltdemohägn i både grödor och i skogen, med Sten Granat som drivkraft och med sponsring av LRF och Södra Skogsägarna. Nu finns möjligheten att följa viltbetet och hur viltet påverkar både jordbruket och skogsbruket i trakten. Viltdemohägnet i Hovmanhult blir även en viktig del i den nationella forskningen.

– Det har saknats fakta, observationer och underlag från våra naturtyper. Under flera år har vi sett hur hjortarna blivit fler och tagit för sig, i skogen har det blivit på älgarnas bekostnad. Även vildsvinen har ökat i antal, summerar Sten Granat, från Godegårds älgskötselområde.

– Utan fakta eller mätbara resultat kommer vi ingen vart. Vi behöver siffor, svart på vitt. Som visar hur viltet påverkar på fälten och i skogsbruket. Det är svårt att se med blotta ögat, tillägger han och lyfter fram en referensbur som ska placeras på vallen. Cirka 2,20 gånger 2,20 meter.

Vi tar ett stort kliv över vildsvinsbök mitt i den frodiga vallen. Här blir det ändå en tredjeskörd. Sten stannar upp och visar bilder från senaste veckan då flera kapitala hjortar ätit upp sig på samma mark.

Vi åker upp i skogen. Ungefär 700 meter från platsen. Här finns en skogsslinga. Vart eller vartannat träd är gnagt av kronhjort, in på barken. Kraftigt gnagt. Kådan har sprutat och halva barken är borta på en cirka 30 centimeter lång sträcka i brösthöjd. Toppskotten på småplantorna intill är prydligt avbetade.

– Skogen är förstörd, suckar Sten som ändå ser att vi måste ta nästa steg. Ta ansvar för skogen och hjälpa kommande generationer.

– Vi måste visa skogsägare som inte är jägare, jägare som inte har skog men också tjänstepersoner och politiker vad som händer om vi inte har en aktiv viltförvaltning. Skogen är motorn för landsbygden och oerhört viktigt för oss, som i generationer vårdat våra marker. Jag vill att fler förstår hur det fungerar, säger Sten.

Vi är framme vid Viltdemohägnet. Imponerande. 25 x 25 meter stort. Det är egentligen tre hägn. Ett med fullhöjd i stängsel. Inga betande djur kan ta sig in. Här kan man följa hur denna naturtyp utvecklar sig utan påverkan av betande vilt.

Intill står en märkt referensyta utan något stängsel, lika stor, men även en yta med ”halvstängsel”. Mellanstort vilt kan ta sig under och in; bland annat hare, rådjur och dovhjort. Men inte älg och kronhjort. Detta arbetssätt ger forskningen och markägare ny och viktig kunskap. Man kan se vem som käkar var.

– De ska köra drönare häröver och följa upp vad som händer, berättar Sten. 
Vi ser redan vad som sker. I områden med full stängsling prunkar växligheten. Rallarrosen dominerar. Rönnen strävar efter att bli ett träd. Övriga lövträd som asp, sälg, och ek finns i flertal. Tallplantorna trivs.

Utanför är det renrakat. Precis nedanför informationsskylten är rönnen gnagd ner till rötterna. I halvhänget någon meter bort har småviltet kalasat. Samtliga tallplantor är toppade. Det som kunde ha varit rallarros är uppäten. Lövuppslag liksom rönnen är i marginalen.

– Ganska tydlig påverkan av vilt, summerar Sten som välkomnar besökare till Viltdemohägnet i Hovmanhult. Han ser att det finns mycket att lära. Älgen är inte de största viltbetaren här. Rådjur och hjort har stor påverkar i skogsbruket. De trycker också bort älgen när konkurrensen om födan blir för stor. Även kalvvikterna är låga. 
Resultat från mätningarna visar att skördebortfallet i vall kan vara runt drygt 20 procent runt Godegård.

Likande siffror, om inte värre har kommunavdelningen i Åtvidaberg och även kommunavdelningen i Vingåker noterat. Båda har satt ut referensburar för att mäta skördebortfall. För att lyfta problematiken har LRF Ungdom i Södermanland även ett tema om viltskador.

LRF har antagit en toleransnivå om 4 procent skördebordfall i genomsnitt på gårdsnivå. Beräkningar visar att det motsvarar ett lönsamhetsbortfall på ca 10 procent. Det påverkar bondens ekonomi och även förutsättningar för landets livsmedelsförsörjning.

– Rent ekonomisk kan ett skördebortfall på 20 procent innebära ett stort intäktsbortfall, kanske upp till 100 procent, eftersom lantbrukaren ändå måste bege sig ut med maskinerna för att bearbeta markerna, så, sprida gödning och sedan skörda, konstaterar Sten Granath.