Krönika: Maria Krüger Eriksson

"Man blir nästan tårögd av att läsa det. Tack, tack, TACK! för det utredare Marie Thelander Dellhag!", skriver regionstyrelsens Maria Krüger Eriksson om regeringens utredning "En stärkt hästnäring – för företagande, jämställdhet, jämlikhet och folkhälsa". Marias krönika sätter ord på viktiga frågor för hästnäringen så väl här och nu som framåt.

Jag författar denna krönika nyss hemkommen från ett givande sommarmöte med kollegor i stuteribranschen på sörmländska Öster Malma. En välbehövlig ”debriefing” efter den intensiva föl- och betäckningssäsong vi alla har bakom oss, men också mycket diskussioner om framtiden. Det är en lång text den här gången, men det är mycket på gång just nu som jag vill passa på att lyfta. Hoppas ni orkar läsa!

I maj presenterades den av regeringen beställda utredningen: En stärkt hästnäring – för företagande, jämställdhet, jämlikhet och folkhälsa. Personligen tycker jag att utredningen känns som ett erkännande. Att de svårigheter och många gånger direkt orättvisa förhållanden vi som är verksamma inom hästnäringen kämpat med i så många år, äntligen lyfts upp i ljuset och når fram till dem som har makten att faktiskt göra något åt det. 
För hästnäringen i stort, ser jag att det absolut viktigaste ställningstagandet i utredningen sammanfattas i en enda mening (s. 244). ”Hästverksamhet bör därför ses som en naturlig del av svenskt lantbruk och möta samma stödsystem, regler och villkor som annan jordbruksverksamhet och verksamheter med andra lantbruksdjur.” Man blir nästan tårögd av att läsa det. Tack, tack, TACK! för det utredare Marie Thelander Dellhag!

”Utredningens bedömning är att hästverksamheter på jordbruksfastigheter i väsentligt större omfattning ska vara stödberättigade i GJP” (s. 222). Konkret innefattar detta bland annat förslag att hästföretagare på jordbruksfastighet föreslås få lättare att söka investeringsstöd och att häst inkluderas i djurtäthetsberäkningen för kompensationsstödet. Äntligen!

Vidare föreslås riktade ekonomiska stöd för att stärka den svenska hästaveln med särskilt fokus på svenskfödda hästar och ponnyer lämpliga för exempelvis ridskolor och hobbyverksamhet. Detta ska ställas i perspektiv till att regeringen också gav utredaren i uppdrag att analysera och föreslå åtgärder som tillgängliggör hästsporten för fler barn och ungdomar. Utredningen presenterar flera konkreta förslag till stöd för anläggningar och verksamheter som erbjuder hästrelaterade aktiviteter för barn och unga.

Vikten av att stärka ekonomin i hästnäringen kan inte nog understrykas. Många hästföretag är små och kämpar med lönsamhetsproblematik. Stöd till mindre företag har ofta en avgörande betydelse för verksamhetens ekonomi, särskilt i uppstartsfasen. Jag vill hävda att förbättringar enligt utredarens förslag skulle ge många möjligheten att kunna och våga ta steget från hobbyverksamhet till näringsverksamhet. Men en hel näringsgren kan inte i förlängningen leva på bidrag. Det måste till bättre villkor och förbättrad lönsamhet för att näringen långsiktigt ska fortleva och alla dess grenar måste med på tåget! Alla som är verksamma inom de olika sportgrenarna såväl på elitnivå som breddnivå. Turism- och upplevelseföretag. Utbildningsverksamheter. Hästaveln. Barn- och ungdomsverksamheter.

För att hästnäringen på alla plan ska bli en ”naturlig del av svenskt lantbruk”, som utredaren skriver, vill jag hävda att vi behöver en ökad professionalism och fler duktiga företagare inom alla hästnäringens grenar. Vi måste också gemensamt se till att så många som möjligt av våra barn och ungdomar ska få uppleva inte bara det fantastiska mötet med hästen, utan också allt det som sker runtomkring hästverksamheten! Detta är en viktig aspekt jag tror att många glömmer bort i sammanhanget. De flesta av oss är nog överens om att kontakten med djur ger en dimension i uppväxten som är svår att ersätta. Ansvarstagande, empati, förståelse och respekt för en individ som kanske inte alltid gör som du vill. Åtminstone inte förrän du själv beter dig rätt. Utredningen tar särskilt upp jämlikhetsperspektivet och framhåller att det är en stor andel kvinnor inom hästnäringen, inte minst inom barn- och ungdomsverksamheter. Jag personligen är helt övertygad om att det inte är någon slump att många framgångsrika kvinnor såväl inom näringsliv som offentlig sektor är, eller har varit, ”hästtjejer”.

Kanske är det där, på ridklubben eller travskolan, som intresset väcks för att lära sig mer. Om hästarna, om hästsporten, om maskinerna som används, hur man producerar foder och hur man tar hand om gården och dess omgivningar. I en tid där allt färre barn får kunskap och erfarenhet om djurhållning och jordbruk som en naturlig del i sin uppväxt måste vi hitta nya vägar att introducera fler barn och unga in i ”vår värld”. Vilket djurslag de möter där i början av livet tror jag spelar mindre roll i sammanhanget. Jag är helt övertygad om att detta är en viktig del i att säkra återväxten av nya företagare och behovet av arbetskraft inom de gröna näringarna. Kanske är det där i stallgången våra framtida världsstjärnor, veterinärer, lantmästare, djurskötare, maskinförare eller - för all del - en framtida jordbruksminister, upplever sitt första möte med hästen och allt den för med sig.

För vår gren av hästnäringen, aveln, finns det en enskild fråga som lyfts i utredningen som är särskilt viktig. Det kan tyckas vara en smal fråga och känns kanske oviktig för många, men i perspektivet av det jag skrivit ovan; om stärkt hästnäring, att stimulera svensk hästavel och i en förlängning öka tillgängligheten är matematiken inte så svår. För utan stuterier och utan hästuppfödare i Sverige så blir det inga nya svenska hästar!

Det handlar om en tilltagande brist på svenska veterinärer med seminkompetens. Veterinärbristen är ett problem för många. Bristen på jourveterinärer är påtaglig och bristen på seminveterinärer som kan och vill arbeta med hästreproduktion på obekväm arbetstid under intensiva vår- och sommarmånader är en helt avgörande faktor för oss som är verksamma inom hästaveln!

Förslaget som drivits av olika organisationer tidigare, men nu också läggs fram i utredningen, är att seminassistenter ska få utföra rektalundersökningar med ultraljud på ston inför insemination. På liknande sätt som husdjurstekniker idag arbetar med nötkreatur. Det är på många sätt ett enkelt förslag, vi vill bara ha samma villkor. Men ko och häst är inte samma djurslag och frågan blir därmed samtidigt väldigt komplicerad.

Mycket av diskussionen på ovan nämnda möte kretsade förstås kring just denna fråga. I branschen ser vi att det avsevärt skulle kunna avlasta veterinärerna, framför allt under obekväm arbetstid. Det skulle frigöra tid till andra viktiga arbetsuppgifter och fler veterinärer skulle ha möjlighet att arbeta med hästreproduktion i kombination med annan praktik. Det skulle också avsevärt minska bördan för många stuterier som idag har stora kostnader, merarbete samt mycket oro och osäkerhet kopplat till att varje år försöka lösa veterinärbehovet inför kommande säsong. I många fall genom att anställa eller kontraktera en utländsk veterinär under betäckningssäsongen. Jag har personligen oönskat mycket erfarenhet av den stress detta kan medföra. Att först ha löst situationen för att sedan helt plötsligt, av orsaker omöjliga att påverka, stå utan veterinärlösning med ett fåtal veckor kvar till säsongens start innebär en otrolig stress och kan stjälpa även de mest väletablerade verksamheter.

Av hela mitt hjärta önskar jag att vi en gång för alla kommer i mål med detta förslag – för allas vår skull och för fortlevnaden av en konkurrenskraftig hästavel i Sverige. Vi har tillsammans många utmaningar, men också så otroligt mycket att vara stolta över!

Maria Krüger Eriksson
Styrelseledamot LRF Södermanland

Kontaktuppgifter till regionstyrelsen >>