Krönika: Slakt för hästens bästa
2025-08-29

Kan en riktig hästvän lämna sin häst till slakt när hästens liv är slut? Och är det OK äta hästkött? Läs krönikan från Helena Torkelsson, LRF Jönköping.
Kan en riktig hästvän lämna sin häst till slakt när hästens liv är slut? Och är det OK äta hästkött? Frågorna är laddade och värda att titta närmare på. De har varit aktuella under historien med olika vinklingar beroende på olika intressen.
Från heligt till förbjudet
Vi har ätit hästkött i minst 17 000 år, och hästar jagades innan de domesticerades för cirka 6000 år sedan. I Norden ansågs hästen vara ett heligt djur som offrades till asagudarna. Köttet förtärdes då under offerriter, men i samband med kristnandet upphörde detta. Påve Gregorius III uttalade ett förbud för kristna att äta hästkött för att få slut på de hedniska ritualerna, och han anade nog inte att den kampanjen skulle ha efterverkningar ännu idag.
Under århundradenas gång har sedan olika politiska agendor styrt synen på hästkött. Inte minst i tider av matbrist har det varit viktigt att ta tillvara på hästköttet som en resurs. Genom att låta hästköttet bli "fattigmans biff" kunde medel- och överklassen distansera sig från underklassen. Hästköttets status har också varit olika i olika delar av landet, där det varit mer accepterat i Dalarna och Norrland. Ännu idag väcker frågan känslor och det finns olika åsikter.
Man måste inte komma till samma svar eller tycka lika, men jag menar att det är viktigt att vi vågar prata om dessa saker. Framför allt för hästarnas bästa. Men faktiskt också för hästägarnas skull.
Slakt eller inte
2024 slaktades cirka 1200 hästar i Sverige på tio slakterier, vilket var en liten ökning från runt 1000 året innan. Av de hästar som avlivas utgör de en väldigt liten del. Och över en längre tid har antalet varit stadigt sjunkande, så frågan är om vi till slut ser ett trendbrott.
I många fall är inte slakt ett alternativ, och det kan bero på många olika saker. Hästen kan ha en sjukdom som gör den olämplig som livsmedel eller för transport till slakt. Den kan ha behandlats med läkemedel som gör att den tagits ur livsmedelskedjan eller det kan vara långt till slakteri. Tillgången på slakterier har blivit en allt viktigare faktor.
Men jag är säker på att många fler hästar skulle kunna slaktas. Och jag är lika säker på att det skulle vara till fördel för hästarnas välfärd. Hästen lider ju inte av vad som händer med kroppen efter att den avlivats. En del tycker att det är en etisk fråga, och menar att de därför inte vill att hästen ska slaktas och bli mat. Jag menar att det kanske till och med är mera etiskt att faktiskt ta vara på kroppen och det fina köttet från ett djur som levt ett bra liv.
Tyvärr finns det alltför många hästar som väntar onödigt länge på att få slippa må dåligt och få sluta sina dagar. Ibland för att ägaren har svårt att släppa det sista halmstrået av hopp om bättring, i andra fall för att de fått vandra vidare till nya ägare med otillräcklig kunskap och ofta dålig ekonomi när den förra ägaren inte orkade ta sitt ansvar.
Att avliva och ta hand om en hästkropp kostar flera tusenlappar, vilket kan komma som en otrevlig överraskning. I vissa fall har hästägaren helt enkelt inte de resurser som krävs för att låta hästen sluta sina dagar. Att slakta hästen på slakteri är det enda alternativ som inte kostar pengar. Avräkningspriset är inte högt - hästkött ses fortfarande som fattigmans biff - men jämfört med kostnaden för omhändertagande är skillnaden många tusenlappar. Om vi kan få alternativet slakt mindre tabubelagt finns mycket att vinna. För hästarna.
Miljö och beredskap
Att vi samtidigt tar vara på bra kött från djur som haft ett gott liv är för mig både etiskt rätt och miljösmart. Om hästen lämnas för energiåtervinning fås en viss nytta av kroppen, men om den begravs kan den istället utgöra en risk för vattenkvalitet, eller i värsta fall att medel som använts för avlivning sprids i miljön. Som livsmedel kommer den att hanteras väl.
Hästar räknas som livsmedelsproducerande djur, och det är därför de bara får behandlas med läkemedel med fastställd karenstid, eller tas ur livsmedelskedjan. Det kan låta som krångligt och onödigt, och tidigare var det många hästägare som rutinmässigt “kryssade bort” hästen i passet. Det får man inte längre, utan det görs bara när veterinär ger en sådan behandling eller när passet inte följt hästen obrutet.
Det är bra. För att hästen räknas som ett livsmedelsproducerande djur ger stora fördelar. Inte minst i samband med kris. Vid beredskapsplanering är de livsmedelsproducerande djuren prioriterade. Visst kommer sällskapsdjur också få viss vård, men de djur som verkligen bidrar till vår överlevnad kommer vara de viktigaste och som får del av flest resurser. Därför är det viktigt att vi bevakar att hästen inte ska ses som ett sällskapsdjur enligt lagstiftningens definitioner.
Hästar som kan användas för arbete, och då främst körhästar i jord- och skogsbruk, kan vara en grupp som får en betydelsefull funktion. Att vidmakthålla kunskap om arbetskörning och att ha inkörda hästar är därför inte bara en fin tradition, utan kan bli viktigt på riktigt. Men alla hästar kommer säkert inte passa som körhästar. Däremot kan alla typer av hästar göra en sista nytta genom att tas tillvara som kött när de inte längre ska leva. Inte alla kommer att uppfylla kraven, men det skulle säkert vara möjligt att öka andelen betydligt.
Mitt eget val
Jag har slaktat flera hästar, och jag äter hästkött regelbundet. Jag skulle nog inte kunna äta min gamla trotjänare, men däremot har jag ätit en unghäst som inte kunde leva vidare och förstås andras hästar. Att lämna även trotjänaren till slakt är för mig ett val jag gärna gör. Avskedet är för mig det svåra - inte vad som sker med kroppen. Tvärtom tycker jag att det är fint att den tillvaratas på ett bra sätt. Och jag gör det faktiskt för att jag älskar hästar när de lever! Precis som jag älskar kor och andra djur.
Så för mig är det inget svårt val att lämna hästen till slakt när det är dags, och jag äter hästkött. Från Sverige, förstås.
Helena Torkelsson, regionstyrelsen LRF Jönköping
Gå med i LRF – din röst, din nytta, ditt nätverk
LRF driver frågor som gör skillnad för dig som verkar inom lantbruk, skog och landsbygd. Som medlem får du tillgång till förmåner, kunskap och nätverk som stärker din vardag och ditt företagande. Tillsammans får vi landet att växa.