MP kollar in viltbetet i Sörmland

Hej Mattias Larsson, ordförande för LRF Ungdomen i Sörmland. Häromveckan fick du besök av EU-parlamentariker Per Holmgren (MP) som bland annat sitter i jordbruksutskottet. Hur beskriver du mötet med Miljöpartiet?

Det var både givande och bra. Vi hade en öppen diskussion rakt igenom, ett möte där alla fick komma till tals. Ett bra informationsutbyte helt enkelt.

Vilken var den viktigaste frågan för dig? 

Egentligen två; dels ville jag visa på hur viltet påverkar oss och lyfta fram ungdomens perspektiv.

Först och främst ville jag visa problematiken med vilt, vilka problem vi faktiskt har på fälten. Med en referensbur blir det tydligt. Eftersom det var Miljöpartiet vi träffade var det också viktigt att visa på att stordrift inte alltid är negativt, varken för miljön eller för hållbarheten utan att det också finns positiva effekter med stordrift. 

Var det någon skillnad innanför och utanför referensburen? 

Den var tydlig, säkert dubbelt så mycket biomassa i buren som utanför. När vi åkte förbi sa en kollega i bilen att ”mår man dåligt kan man åka och kolla på det här vetet, för det ser ju bra ut”.

Sen så kom vi bakom krönet och fick se referensburen. Där innanför var grödan dubbelt så hög. Så det var skillnad, en jätteskillnad. Per Holmgren reagerade. De var förvånade över vad de såg. De verkade förstå problemet.

Hur upplever du att kunskapsnivån var hos politikerna? 

Jag tycker den var bra. Per är intresserad av jordbruk, även om vi kan ha olika ingångspunkter. Han är ju meteorolog och kan klimat och vädret. Men det här med viltfrågan. Den hade de ju inte hört så mycket om. Därför är det alltid bra att bjuda på lite verklighetsförankrad kunskap.

Vad tycker du att en sån här träff ger? 

Även om det blir kort ger det ett väldigt bra utbyte. Det blir ofta bra diskussioner. Får man chansen att presentera branschen, näringens perspektiv eller sin vardag är det bra att lyfta fram det. Vi fick förmedla det vi ville, det tyckte vi var viktigt.

Så kan man också ge ett medskick, som att stora gårdar inte bara är problem, att det behövs en mångfald inom jordbruket.

Och att man måste göra något i vildfrågan, sluta gömma sig bakom äganderätten. Vi måste minska vildstammarna helt enkelt. Vi kan inte bara hålla på med symtombehandling.

Jag hoppas att vi gjorde så mycket intryck att Per fick med sig så mycket att han senare kan referera till situationen här, och få till lösningar vi behöver.