Sverige har nu, mycket sent men mycket välbehövligt, antagit en nationell livsmedelsstrategi. Det övergripande målet är en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar – samtidigt som relevanta miljömål nås. Strategin ska även skapa hållbar tillväxt och sysselsättning i hela landet.

Det låter naturligtvis mycket bra men låter sig kanske inte så lätt göras i vårt län där jordbruksproduktionen minskat under lång tid, och där hela landets självförsörjningsgrad nu ligger på cirka 50 procent. Varannan tugga vi stoppar i munnen är importerad.

Krävs en genomgripande förändring

För att få ordentlig effekt på strategin krävs en genomgripande förändring i synen på matproduktionen hos myndigheter på alla nivåer, inte minst den kommunala. Det måste till ett tydligt tillväxtperspektiv som genomsyrar hela verksamheten.

Därför är vår fråga till länets alla kommuner: Hur tänker ni ta er an livsmedelsstrategin och bidra till tillväxt i jordbruket och livsmedelskedjan?

Från LRF vill vi gärna komma med några tips.

För det första borde det vara en självklarhet att köpa lokala eller åtminstone svenska livsmedel i den offentliga upphandlingen. Det känns ju nästan stötande att det i kommunala skolor och äldreboenden kan serveras importerad mat som, inte sällan, är producerad under förhållanden som skulle kunna innebära fängelse för en lantbrukare i Sverige.

För det andra gäller det åkermarkens status i den kommunala planeringen. Utan åkermark – ingen matproduktion. Jordbruksmark och vatten måste uppmärksammas och värnas i den fysiska planeringen. Vi upplever att kommunen många gånger betraktar åkermark som något lättillgängligt för exploatering och byggande. Det är en farlig väg att gå för bebyggd åkermark är borta för alltid.

För det tredje krävs att tillsyn och kontroller av jordbruksföretag är likvärdig och präglas av en hög kompetens. Den bör också samordnas så att den blir en så liten störning som möjligt i den ordinarie verksamheten för företagaren. Med ett tillväxtperspektiv i tillsynsarbetet handlar det om att hjälpa lantbrukaren att göra rätt, snarare än att sätta dit vederbörande. Här kan både Skatteverket och den så kallade Rättviks-modellen, tjäna som goda exempel.

Sist men inte minst krävs en god infrastruktur på landsbygden. Det handlar om allt från bra väghållning till bredband åt alla samt offentlig och kommersiell service. Ska unga människor vilja satsa på jordbruket och ett liv på landsbygden krävs att de får lika mycket för sina skattepengar som boende i städerna.

Vi från LRF vill gärna kroka arm med länets kommuner och göra verklighet av vår livsmedelsstrategi. Det tjänar vi alla på.

Lotta Folkesson, ordförande LRF Västerbotten
Mats Granath, regionchef LRF Västerbotten