Fullsatt möte om alunskiffer

Lantbrukarna i Motala kommun välkomnade seminariet om brytning av alunskiffer. Även om hotet finns, var beskeden lugnande från panelen. Däremot är den stora frågan varför framtidens bönder inte dök upp en kväll som denna.

– Jag undrade vart framtiden tagit vägen. De som ska ta över gårdar och vår livsmedelsproduktion är inte här en kväll som denna. Här får du ändå kunskap och en möjlighet att påverka, agera i frågor som ändå är avgörande för oss, menar Robert Forsberg från styrelsen i  LRFs kommunavdelning i Motala.

Mötet om uranbrytning på Östgötaslätten var visserligen fullsatt. Extrastolar trollades fram i sista stund. Men de som verkligen berörs, bönderna på slätten var lätt räknade. Publiken som dominerade var stadsbor i den äldre medelåldern, visserligen med ett starkt miljöintresse.

– En stor eloge till Maria Persdotter som tog initiativet, bjöd in och arrangerade. Hon skötte det professionellt, neutralt – utan att bli partipolitisk. Sedan blev det kanske lite väl mycket molekylnivå under professorernas presentationer. Vi vill ju veta risken för att det eventuellt ska bli en gruva här på våra marker, menade Robert.  

Staten har svängt om och öppnat upp för att ”Sverige åter ska bli en stolt gruvnation”. I nuläget finns undersökningstillstånd i 120 av landets 290 kommuner, mestadels av utomeuropeiska bolag. Samtidigt har EU gjort klart att Europa måste bli mer självförsörjande av kritiska metaller. 

I Östergötland finns några intressanta platser. Norra kärr, söder om Ödeshög där ett bolag vill få möjlighet att bryta sällsynta jordartsmetaller, vilket LRF och Länsstyrelserna motsatt sig. I norr finns Zinkgruvan och mitt emellan Östgötaslätten med alunskiffer.

– I alunskiffer har vi olja, metangas, uran, vanadin och en lång rad andra metaller. Men i låga koncentrationer. För att få lönsamhet i en gruva här på slätten måste man bryta mer än en metall. De ska lakas ur och anrikas, en process som inte kommer ske här utan ”någon annanstans”, påpekade Bert Allard professor i kemi.

Mot bakgrund av de låga koncentrationerna tror han att det är låg sannolikhet för gruvbrytning här. Jämtland och Österlen är betydligt mer intresserade. Det fick Moder Christa från Mariavalls kloster i Skåne att mobilisera. Hon har lett motståndet mot brytningen på Österlen.

– Det är väl sjätte gången de försöker hos oss. Mitt råd är att engagera er alla och håll uppe trycket. Låt dem inte komma undan. Det ska vara roligt att protestera. I humorn får man kraft och än så länge har vi lyckats hålla dem borta. Vi måste tänka på att markerna ska ge oss mat. Vi kan inte äventyra vårt dricksvatten eller vårt grundvatten, sa hon. 
Gabriella Cahlin från LRFs regionstyrelse var tydlig. Kortsiktiga ekonomiska intressen för utländska gruvbolag kan aldrig få vinna över vår livsmedelsproduktion. Här är de inne och petar i vår kornbod, några av de mest bördiga markerna som ska leverera i många generationer framöver.

– Vi måste vara medvetna om vad en situation som denna gör med människor, i detta fall lantbrukare som i generationer brukat marken. Det blir en osäkerhet kring framtiden, vågar vi investera, ska nästa generation våga ta över livsverket, hur blir fastighetsvärdet, vilka konsekvenser blir det för jordarna och vattnet. Tunga tankar rent psykiskt, sa Gabriella och fick medhåll av Moder Christa.
På kvällens fråga om vilket intresse som ska försvaras var de också eniga: en god och ökande livsmedelsproduktion är både den största samhälls- och miljönyttan.