Krönika: Johan Mattsson

Beredskap, tullar och handeln - lantbrukets nya frontlinje. Det är rubriken för nyvalda styrelseledamoten Johan Mattssons krönika.

Under lång tid har Sverige lutat sig tryggt mot en global marknad. Mat, insatsvaror och foder har flödat in utan större friktion. Men de senaste åren med coronapandemi, krig i Europa och geopolitiska spänningar i allmänhet har visat hur skört systemet faktiskt är. För oss lantbrukare är det inget nytt att vara beroende av omvärlden. Det nya är hur snabbt tillgången kan strypas och omvärlden förändras. Vi har på senare år sett både kaliumpriser och kvävepriser vara på extrema nivåer.

Ordet beredskap minns jag vagt från min barndom men nu är begreppet "beredskap" mer än ett politiskt slagord. Det handlar inte bara om diesel i tanken eller gödsel i lagret. Det handlar om vår förmåga att faktiskt producera mat, varje dag, året om. I praktiken betyder det att vi behöver säkra tillgången på bland annat utsäde, foder, reservdelar och personal, sådant som idag ofta tas för givet. Och det är inte bara vi bönder som behöver tänka i de banorna, det är en samhällsfråga. Men utan fungerande lantbruk finns ingen beredskap värd namnet, alla behöver mat!

Jag är själv lantbrukare i Östergötland och driver företag inom biobränslebranschen. Som nyvald i styrelsen är detta min första krönika och det känns både roligt och lite nervöst att få skriva till er som sitter med samma vardag. Många av oss sitter med väderappar, dieselpriser och marknadsrapporter i huvudet och jag tycker ändå alltid att det är svårt att veta när det är dags att agera. Jag är nybörjare i LRF-sammanhanget, men inte i branschen och hoppas kunna bidra med både praktiskt perspektiv från gården och insikter från energisidan där den mesta av min tid försvinner i biobränslebranschen. 

Är tullar ett hot eller en möjlighet? Tullar ses ofta som något negativt, men i ett läge där utländska varor konkurrerar ut svensk produktion som följer betydligt tuffare regler är det värt att ifrågasätta spelplanen. Svenska lantbrukare ska inte behöva stå med mössan i hand medan billiga produkter dumpas in från länder med lägre krav. Vi har flera gånger sett att svenska myndigheter stifta regler utöver de som finns utanför Sverige. Problemet är att det sedan inte finns någon marknad som efterfrågar varor producerade efter dessa regler, inte ens de svenska upphandlade enheterna och då blir det jobbigt att vara svensk lantbrukare. En rättvis tullpolitik kan faktiskt vara en form av beredskap och ett sätt att säkra att vi har kvar vår inhemska produktion. Men det kräver mod hos politiken och samordning inom branschen. Hur man än vrider och vänder på det tror jag mer på frihandel som baslinje.

Vi är också starkt beroende av våra konsumenter och handeln, de måste också ta ansvar. Det duger inte att bara jaga lägsta inköpspris. Handeln måste spela med. Om vi ska ha lantbruk kvar i Sverige måste det löna sig att producera här, inte minst när det gäller basvaror som kött, spannmål och mejeriprodukter. 

Svenskt lantbruk är redo att axla ett större ansvar för beredskapen. Men då måste både politiken och handeln kliva fram och ta sin del av ansvaret. Att säkra den svenska maten är inte bara en fråga för lantbrukaren, det är en nationell uppgift.

Johan Mattsson 
Styrelseledamot LRF Östergötland

Kontaktuppgifter till regionstyrelsen >>