Förslaget innebär i praktiken bland annat att Sverige måste återskapa ungefär 2,5 miljoner hektar naturskog. Därutöver kommer sannolikt ytterligare 1 miljon hektar skog behöva skyddas. Enligt LRFs preliminära analys innebär det en kostnad på ungefär 350 miljarder kronor som behöver betalas ut i ersättning till skogsägare som förlorar sin mark till 2050.

- EUs förslag till bindande mål slår särskilt hårt mot Sverige, eftersom våra myndigheter i dagsläget har den natur och miljö som fanns under förindustriell tid som referenspunkt. De flesta andra länder har referenspunkter som ligger mycket längre fram i tiden. Därför är det extremt viktigt att Sverige ändrar sin referenspunkt och förslaget ger nu möjlighet att istället rapportera utifrån hur miljön såg ut för 70 år sedan, säger Palle Borgström, ordförande LRF.

Den nya lagen riskerar även att påverka framtidens möjligheter att bibehålla och öka produktionen av livsmedel. LRF anser att EU ska fokusera mer på framtidens behov snarare än att återskapa det som en gång var.

- I ett oroligt Europa med krig i Ukraina behöver Sverige se till dagens och framtidens behov. Vi behöver producera mer mat och mer förnybar energi. Då bör vi inte ta mark ur produktion, utan fokusera på insatser som inte står i strid med produktionen.

LRF är positiva till det övergripande syftet med förslaget – att gynna den biologiska mångfalden i Europa – men förespråkar starkt lokalt anpassade lösningar framför toppstyrning.

- Inom LRF arbetar vi i dag aktivt för att hitta metoder för att gynna den biologiska mångfalden och i hela Sverige har vi fantastiska exempel på detta. Men metoderna måste anpassas så att de fungerar i praktiken på gårdsnivå och våra svenska bönder och skogsägare är lösningen i det arbetet, säger Palle Borgström.

Förslaget i korthet:

- Varje medlemsland ska genomföra restaureringsåtgärder på minst 20 procent av EUs land- och havsområden till 2030.

- För de områden som inte anses ha en god bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv, ska åtgärder genomföras på 30 procent av landytan tills 2030, 60 procent tills 2040 och 90 procent tills 2050.

- Medlemsländerna ska ha stadigt ökande trender för ett antal indikatorer (såsom död ved, åldersstruktur, förekomst av fåglar och markkol) tills länderna uppnår en viss nivå.

- Medlemsstaterna ska ta fram nationella restaureringsplaner med strategier för hur målen ska nås. I dessa ska man också utifrån vissa kriterier sätt målnivån för indikatorer.