Allemansrätten
Skyldigheter och rättigheter
Allemansrätten tillåter allmänhet och friluftsliv att gå, cykla, rida eller åka skidor i naturen om de inte stör eller förstör. Du får även plocka svamp och bär för husbehov. Risken för att störa eller förstöra sätter gränsen för om en aktivitet är tillåten enlig allemansrätten eller inte.
Finns det risk för att störa eller skada är dialog, samråd och avtal med markägaren helt nödvändigt. Cykel, häst, grupper av människor samt återkommande verksamhet halkar lätt utanför allemansrätten eftersom hästens tyngd, cykelns däck, eller många människor samtidigt ökar risken för skada eller störning.
Allemansrätten omgärdas av lagar
Allemansrätten omgärdas av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet, till exempel:
Brottsbalken – hemfridsbrott, stöld, skadegörelse samt tagande av olovlig väg.
Miljöbalken – skydd mot skada på naturen eller människors hälsa. Här finns också särskilda krav och ansvar på organisatörer av gruppaktiviteter. Detta eftersom grupper ökar risken för skada.
Terrängkörningslagen – förbud att framföra motordrivna fordon i naturen. (Dispens finns för jord- och skogsbruk samt fiske.)
Högsta domstolen har i ett domslut slagit fast att man inte får orsaka markägaren ”olägenhet eller nämnvärd skada”. Det är inte heller tillåtet att kränka markägarens ekonomiska intressen. Den som bryter mot detta har alltså passerat gränsen för vad som är tillåtet enligt allemansrätten.
Den näringsverksamhet som bedrivs på en gård, till exempel jord- och skogsbruk, har alltid företräde framför allemansrätten.
Fråga alltid först
Lantbrukaren själv är den som har kompetensen att bedöma risken för skada på växtligheten på en inäga, åker eller vall. En ren stubbåker går till exempel oftast att beträda, medan en stubbåker med insådd vall är helt förbjuden att beträda eftersom insådden (gräs till djurfoder) då trampas ner och ogräset tar över.
Man får därför aldrig gå, cykla eller rida på inägor, åkrar, stubbåkrar, vallar med mera om man inte först pratat med bonden.
Olovlig väg
”Tagande av olovlig väg” är en central paragraf i Brottsbalken. Under 12 kapitlet paragraf 4 står:
"Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller annan äga, som kan skadas därav, dömes för tagande av olovlig väg."
Den innebär att det är förbjudet att passera på en tomt eller genom en plantering. Det är också förbjudet att passera någon annans mark (odlad mark/inäga) om det finns risk för att skada uppstår.
Kommersiell verksamhet på annans mark
Vissa kommersiella aktörer vill komma åt värden på landsbygden, utan att ens informera den som äger marken om att de tänker bedriva verksamhet där.
LRF anser att allemansrätten är till för allmänhet och friluftsliv, inte för kommersiella företag. Om man vill förlägga verksamhet till någon annans mark måste det baseras på dialog, samråd eller avtal med den som äger marken.
Exempel på kommersiell verksamhet är:
- Turistföretag som återkommande besöker samma marker.
- Storskalig kommersiell bärplockning.
- Ridskolor eller uthyrare av boxplatser för hästar som saknar egen mark för hästarna att rida på.
Turism på annans mark
LRFs övertygelse är att nyckeln till hållbar och framgångsrik naturturism ligger i ett bra samarbetsklimat, ömsesidigt förtroende och överenskommelser mellan markägare och naturturistföretagare.
Tillsammans med Naturturistföretagen, Visit Dalarna och Jordägarförbundet har LRF tagit fram en vägledning l för turism på annans mark.
Vägledningen visar hur turistföretag och markägare kan samverka om turistföretaget inte äger egen mark.
Det också finns sex avtal som antingen kan skrivas ut som blanka avtal eller där fritext kan fyllas i förväg.
Lag om avlägsnande
I de fall då polisen inte kan engageras så kan lägret skingras genom ansökan om ”avlägsnande” hos Kronofogden. Regelverket kring detta ändrades 1 juli 2017. Lagändringen har gjort det mindre kostsamt (max 3000 kronor) och har förenklat insamlingen av ID-uppgifter i ansökan. Detta är klara förbättringar jämfört med tidigare lagstiftning men LRF har dock uppfattningen att det är orimligt att en markägare ska behöva betala för att få bort olaglig verksamhet från sin egen mark.
Allemansrätten och bärplockning
Problemen kring bärplockning kan delas upp i organiserad och oorganiserad bärplockning.
Den organiserade bärplockningen innebär att en huvudman lejer in bärplockare från andra länder för att plocka bär. Bären säljs sedan vidare till grossister. LRF anser inte att kommersiell/industriell bärplockning ingår i allemansrätten. Företag som vill plocka bär på annans mark behöver först kommunicera med markägarna och göra upp om formerna för plockningen.
Vid oorganiserad bärplockning utan officiell huvudman eller organisatör är plockarna ofta EU-medborgare och plockar bär inom ramen för EUs fria rörlighet. Problemet för markägarna är de stora läger där plockarna bor under långa perioder, så kallade bärplockarläger.
För organiserad bärplockning är boendet sällan problemet. Plockarna sover ofta i nedlagda skolor på landsbygden. För den oorganiserade plockningen är boendet däremot huvudproblemet. Allemansrätten tillåter max ett par tält under en natt. Stora långvariga tältläger är därför inte tillåtna.
LRF välkomnar de som plockar bär för eget bruk enligt allemansrätten. Men de problem som uppstår när många slår läger under lång tid utan tillåtelse handlar inte om allemansrätt, utan om olagligt boende på annans mark. När något olagligt sker så ska första alternativet alltid vara att ringa polisen. LRFs råd är därför att ringa polisen och be om hjälp om olagliga läger bildas på marken.
