Vall och kor

Vall och kor bildar ett hållbart kretslopp. Tillsammans stärker de biologisk mångfald, minskar behovet av importerade insatsmedel och håller landskapet öppet och levande.

Växtodling Mjölk

Innehåll

Vallens viktiga värden

Gräs- och klövervallar utgör huvuddelen av mjölkkornas foder och bidrar till en stabil, näringsrik och väderrobust grovfoderbas. Odlingen av vall förbättrar markstrukturen, ökar mullhalten och binder kol i marken, samtidigt som artrika växtblandningar gynnar biologisk mångfald.

I Sverige odlas årligen cirka 1,0–1,1 miljoner hektar vall, vilket innebär att vallen upptar omkring 40–45 % av landets totala åkermark. Den totala vallskörden uppgår till 3,9–4,7 miljoner ton torrsubstans per år, och de flesta gårdar tar två eller tre skördar varje säsong. Svenska mjölkgårdarna har den största återväxtandelen, 59 % av vallskörden, vilket innebär att dessa gårdar bidrar mest till kolinlagring genom hög andel kvarliggande vall. (Angivna siffror avser Jordbruksverkets sammanställda statistik för 2022-2024.)

Kombinationen av hög skördepotential, markvårdande egenskaper och stark koppling till mjölkkornas foderbehov gör vallen till en av Sveriges viktigaste grödor. Och detta både för foderproduktion och miljö.

Vallodling och kolflödet

Vall är en verksam åtgärd för att öka kolinlagring i åkermark.

Läs mer

Vall bygger mullhalt

Mullhalten påverkar markens bördighet, vattenhållande förmåga, struktur och långsiktiga produktionskapacitet.

Läs mer

Hållbart foder

Vall är en av de mest centrala och värdefulla foderresurserna i svenskt jordbruk.

Läs mer

Frågor och svar om vall

Vall bidrar till ökad kolinlagring eftersom fleråriga grödor har stora rotsystem och tillför mycket organiskt material till jorden. Över tid kan detta ge ett högre kolförråd än i växtföljder dominerade av ettåriga grödor, även om kolförrådet ofta minskar något när vallen bryts.

I den svenska studien av Henryson et al. ökade kolförrådet på mjölkgårdar – som har hög vallandel – i genomsnitt med 0,38–0,40 ton kol per hektar och år, vilket motsvarar cirka 0,22 kg CO₂ per kg energikorrigerad mjölk (ECM). Detta är en tydlig klimatnytta i relation till mjölkens totala klimatavtryck på omkring 1 kg CO₂‑ekvivalenter per kg ECM.

https://doi.org/10.1080/17583004.2022.2074315

I vallodling samverkar växterna med flera mikroorganismer som påverkar skörd, foderkvalitet och resursutnyttjande. Här är några exempel:

Rhizobia (kvävefixerande bakterier) lever i symbios med baljväxter som rödklöver, vitklöver och lusern och omvandlar luftkväve till växttillgängliga former, vilket minskar behovet av kvävegödsling.

Mykorrhizasvampar bildar ett finmaskigt hyfnät som når fosfor och andra näringsämnen utanför växtens egna rötter. Hyferna kan frigöra fosfor bunden till järn/aluminium (sura jordar) respektive kalcium (basiska jordar). De flesta gräsarter och baljväxter (t.ex. timotej, rörsvingel, rödklöver, lusern) gynnas av denna symbios.

Genom kvävefixering och förbättrat näringsupptag kan vallen producera mer grovfoder med lägre insats av mineralgödsel, samtidigt som den bidrar till mullhalt, bördighet och biologisk mångfald

Vallen i nordiskt perspektiv - Lantbruksforskning

Dagens miljörapportering är starkt klimatfokuserad, vilket innebär att flera av vallens positiva miljöeffekter inte kommer fram. Forskningen visar att indikatorer för markkvalitet, biologisk mångfald och kemikaliepåverkan ofta saknas i analyser av livsmedel och jordbrukssystem. När sådana bredare indikatorer används blir det tydligt att vallen bidrar med viktiga miljönyttor som annars förbises. Behovet av att bredda indikatorerna är välkänt inom forskningen och lyfts allt oftare som nödvändigt för att ge en rättvis bild av olika produktionssystem.

Vallkonferens 2026, s 96-97