Aktiv samförvaltning är nyckeln

Viltkvällen på Abbotnäs samlade ett 40-tal och i fokus hamnade frågan om samförvaltning. Det var Länsstyrelsen som tagit initiativet och lyft problematiken för att visa vad man kan göra för att hitta lösningar och strategier som gynnar alla parter.

Att det finns mycket vilt i Sörmland är ingen nyhet. Inte heller att vildsvin och hjort äter och trampar ner otroligt mycket av grödorna, något som hotar livsmedelsproduktionen och samtidigt utmanar lantbrukarnas ekonomi och förutsättningar att driva en hållbar verksamhet.

– Så har vi fått in ett relativt nytt vilt på våra marker, om man så vill - en ny risk: Kronhjorten. Den är ju stor som en liten ko, kommer i flockar om 30 individer och trampar runt med sina stora klövar. Visst betar de men trampet är nog ändå värst, berättar Mattias Larsson.

Håller efter åkerholmar och kantzoner

Det är på Mattias marker viltkvällen arrangeras. Deltagarna gör en fältvandring och får se fyra olika lokaler. Här är det tydligt vad som händer i mörkret och under småtimmarna, när vildsvin, dovhjort och kronhjort kommer fram för att mätta sig.

Men vad kan man göra. Mattias visar hur de håller rent utefter fälten, hugger ner sly och buskar i kantzoner och runt alla åkrar. De håller efter åkerholmar för att viltet inte ska få någon möjlighet att lägga sig och söka skydd under dagtid, då de laddar inför nattens födointag. På så sätt flyttar Mattias viltet längre bort från livsmedelsproduktionen.

Samsyn och ömsesidig förståelse

– Vi måste få till en gemensam förståelse. Här driver vi livsmedelsproduktion och investerar stora belopp i utsäde, gödning, maskintimmar, bränsle och eget arbete. Det här ska bli mat. Då känns det inte rimligt att någon annan tar för sig av mina grödor, säger Mattias.

I genomsnitt lägger han en till två timmar per kväll för att för att störa och skrämma bort djurlivet från åkrarna. Och att det försvinner stora mängder spannmål tror han att få förstår, något som börjar redan tidigt på våren när flockar med djur vandrar och trampar över fälten för att senare beta.

Att kunna driva matproduktion

– Att träffas så här; markägare, jägare och lantbrukare; är en bra mix. Helt klart har vi olika intressen i viltförvaltningsfrågan. Men ska vi komma någonstans måste vi börja prata med varandra för att få ner stammen till en hantering nivå. Skador och förvaltning måste gå hand i hand.

Så stannar de till och tittar på en foderplats som någon etablerat bara 60 meter från mark som brukas, en plats som fodrats under hela vintern. Det var inte någon av deltagarna som tyckte det var en bra eller snygg lösning. För med rätt insatser går det att minska skadorna, ge lantbruksföretagen förutsättningar att driva matproduktion och samtidigt ha en mindre men väl förvaltad vildstam.

Viltkvällarna som genomfördes på Abbotnäs och Lindholms gård under vecka 15 gjordes på initiativ av Länsstyrelsen. LRF och Svenska Jägareförbundet var medarrangörer.