Krönika: Jeanette Blackert
2025-10-27
Det finns ett ämne som sticker ut när såväl regionstyrelsen som hela LRF Öst diskuterar verksamheten 2026. I Jeanettes krönika får du läsa mer om frågan som står högst upp på agendan - minskade viltskador.
Vilt, vilt, vilt. Ja, det var vad som stod på våra lappar när styrelsen träffades för att diskutera verksamhetsplanen för 2026. Det var samma sak när hela LRF Öst träffades i veckan för att lägga upp en gemensam verksamhetsplan för 2026.
Viltproblematiken är verkligen en fråga som engagerar och enar samtidigt som den också skapar en hel del spänningar ifall man inte har samma bild eller upplevelse av viltets påverkan. Vi var i alla fall rörande eniga om att vi måste jobba med viltet och de skador och risker som de innebär.
Vi har länge fört dialog med jägarna och deras organisationer, men än viktigare är det att öka kunskapen och engagemanget hos markägarna för det är egentligen ytterst de som sitter på ansvaret. Vi talar ofta om vår äganderätt och inskränkningar på den, vi vill ha makten över det vilda. MEN, ett vilt djur lever som det låter - vilt. Det vill säga, den känner inga markgränser och en viltstam kan upplevas av en markägare som alla tiders när hen kan se flockar av vackra djur så fort man är ute i naturen. Samma flock rör sig över grannens vall eller gröda. Trampar ner och äter. Det anser jag i alla fall inskränker på hens äganderätt, även om man kanske ”bara” är arrendator.
Som situationen är nu blir viltstammarna större och större och viltskadorna allt mer kostsamma. Det leder till att alldeles för många av våra kollegor kastar in handduken, slutar med sina djur och sitt lantbruk. Åkerlappar planteras igen. Det är inte den utveckling vi vill se, den går helt stick i stäv med att säkra vår livsmedelsförsörjning. Därför blir ett av våra fokusområden under 2026 att minska viltskadorna. Vi i Östergötlands styrelse har satt ett mål på 75 % minskade viltskador. Hoppas ni hjälper oss att lyckas!
En kommun som delar vår oro med den allt större vildsvinsstammen är Motala. De har på förslag att ge en skottpeng på 1000 kr per fällt vildsvin. Jag hyllade det i en insändare och hoppas att fler kommuner följer efter. Samtidigt tycker jag att det är väldigt ledsamt att förvaltningen av det vilda havererat så långt att samhället får rycka in och ta konsekvenserna.
Just en stor okontrollerad vildsvinstam är verkligen en fara för samhället och hotar vår livsmedelsförsörjning. Detta då risken för att vi drabbas av Afrikansk svinpest endast är en tidsfråga, då den finns på mycket nära håll i våra grannländer. Estland är ett av de länder som drabbats mycket hårt i år och tvingats avliva 20 procent av sin grisproduktion. Våra närmaste grannar i Norden har insett faran och vill utrota vildsvinen. Danmark sätter till och med upp stängsel mot Europa för att skydda sig. I Sverige har vi en landsbygdsminister som anser djuren vara en resurs. Jag undrar om han räknar på samma sätt som oss?
Om vi tar kostnaden för vildsvinsskadorna på 2 miljarder kronor och delar det med antalet skjutna grisar senaste jaktåret, 112 000 st, med en antagen köttvikt vikt på 40 kg (troligen i överkant) blir kilopriset 450 kr per kg. För den som är beredd att betala det verkliga priset på 450 kr/kg är detta då en hållbar resurs.
Som sagt, vilt, vilt, vilt och en del annat kommer vi att arbeta med under 2026. Häng med, vet ja!
Jeanette Blackert
Ordförande LRF Östergötland
Gå med i LRF – din röst, din nytta, ditt nätverk
LRF driver frågor som gör skillnad för dig som verkar inom lantbruk, skog och landsbygd. Som medlem får du tillgång till förmåner, kunskap och nätverk som stärker din vardag och ditt företagande. Tillsammans får vi landet att växa.
