När Miljöbalken svälter ut Livsmedelsstrategin – har vi råd att vänta längre?
2026-03-02
Sverige talar gärna om ökad självförsörjning och en starkare inhemsk livsmedelsproduktion, men i praktiken stoppas samma ambitioner av en lagstiftning som ser lantbruket som ett miljöproblem snarare än en samhällsbärande näring. Mitt i denna motsägelse står Dalarnas och Sveriges bönder, fast i ett regelverk som hämmar utveckling, bromsar investeringar och i värsta fall driver matproduktionen utomlands. Det skriver Peter Andersson, ordförande i LRF Dalarna, i en krönika.
Vi pratar ofta om Livsmedelsstrategin och målet om en ökad svensk självförsörjning. Det låter bra, men här hemma krockar dessa ambitioner dagligen med en mur av stelbent lagstiftning. Frågan vi måste ställa oss är: Är det ens meningen att vi ska producera mat här, eller har vi blivit en bricka i ett juridiskt spel där ensidiga miljöaspekter alltid trumfar vår existens?
Kärnan i problemet är Miljöbalkens 9:e kapitel. Här klassas lantbruk som miljöfarlig verksamhet. Det är en definition skapad för industrier, men den appliceras på oss som arbetar med biologiska processer i ett öppet landskap. Så länge denna lydelse finns kvar och ger myndigheter verktyg att vikta miljöaspekter framför livsnödvändig produktion, kommer Livsmedelsstrategin inte vara värd papperet den är tryckt på.
Detta skapar en orimlig juridisk verklighet:
- Omvänd bevisbörda: Det är du som lantbrukare som ska bevisa att din verksamhet inte skadar miljön.
- Försiktighetsprincipen som vapen: Myndigheter kan ställa krav baserat på teoretiska risker, utan att behöva visa på faktisk skada.
- Brist på rimlighetsavvägning: Lagen saknar verktyg för att se nyttan av lokal matproduktion i förhållande till miljöpåverkan.
Ett tydligt exempel är Miljöprövningsdelegationens nej till utökad fjäderfäuppfödning i Östergötland nyligen. Att kräva att en enskild bonde ska isolera och bevisa sin specifika påverkan på faunan i en hel bygd är ett krav som är i princip omöjligt att möta. Det är inget annat än ett effektivt sätt att stoppa aktivt lantbruk.
Det är inte bara vi bönder i Dalarna och EU som ser detta. Det amerikanska jordbruksdepartementet, USDA, har i sina analyser av europeisk miljöpolitik dragit slutsatser som borde få våra politiker att vakna. USDA varnar för att den typ av ensidiga miljöregleringar vi ser i Sverige och EU leder till tre saker: minskad produktion, sjunkande inkomster för lantbrukare och kraftigt ökad import från länder med lägre krav.
USDA bekräftar precis det vi ser i vardagen: när vi stryper svensk matproduktion genom orimliga krav, äter svenskarna inte mindre. Vi flyttar bara produktionen utomlands. USDA kallar det för en global miljöbelastning – vi kallar det för att bryta mot Miljöbalkens egen portalparagraf.
I Miljöbalken står nämligen att vi inte ska försämra för framtida generationer, men också att skyddet av vår miljö inte får leda till att vi exporterar vår miljöpåverkan. Denna bisats glömmer våra myndigheter alltför ofta bort, men USDA:s siffror visar svart på vitt att det är precis det som händer.
Det pratas nu om förändring. I utredningen om stärkt konkurrenskraft (SOU 2024:19) föreslås att lantbruket ska ses mer som en biologisk resurs än en miljöfara. Man vill att försörjningsberedskap ska väga tyngre.
Men när ska det hända något? Vi har haft en livsmedelsstrategi i snart nio år utan att Miljöbalken rörts. Om en lagändring påbörjas idag, när ser vi effekten? 2027? 2028? För många lantbrukare i Dalarna är väntetiden skillnaden mellan att satsa eller att lägga ner. Vi kan inte mätta befolkningen med SOU-utredningar.
En uppmaning till eftertanke och handling
Ingen politiker är trovärdig när de pratar om ”regelförenkling” om de inte samtidigt vågar säga att de ska riva upp och skriva om regler så som Miljöbalkens nionde kapitel. Vi måste ge tjänstemännen verktyg att verka i politikens viljeriktning – mot ökad produktion
Reflektera över din roll: Du möter människor i din vardag – på Teams, i skolan eller i kommunhuset.
- Känner du att de förstår att din verksamhet är en förutsättning för deras trygghet?
- Vågar du belysa att de ”gröna” besluten ofta leder till ökad import från osäkra källor?
Oavsett var du står i samhällsapparaten: ifrågasätt rimligheten. Belys orimligheten. Ge din bild. Använd fakta, det är konstigt nog som det är, vi behöver inte överdriva. Om vi inte själva kan beskriva vår verklighet kommer heller ingen att genom förståelse ta hänsyn till vår näring.
Vill ni ändra på detta? Det är min fråga till er.
Peter Andersson, ordförande i LRF Dalarna peter.andersson@lrf.se
Gå med i LRF – din röst, din nytta, ditt nätverk
LRF driver frågor som gör skillnad för dig som verkar inom lantbruk, skog och landsbygd. Som medlem får du tillgång till förmåner, kunskap och nätverk som stärker din vardag och ditt företagande. Tillsammans får vi landet att växa.