Varför protesterar inte Sveriges lantbrukare som de i övriga Europa?

Tomas Olsson

I sociala medier och lantbrukspressen läser vi om protesterna som sker av bönder i många av Europas länder. I Frankrike sprids dynga utanför myndigheterna och tusentals traktorer blockerar vägar på sätt som vi aldrig sett i Sverige. Men vad är det egentligen som ligger bakom alla dessa protester som vi bara sett lite av i Sverige? 

Det handlar om villkoren för att kunna producera mat med allt från förändring av bränsleskatter i Tyskland, import av mat som inte alls har samma krav som de som vi har i EU och en ökad grad av detaljstyrning av regelverk.

Jag får ofta frågan om varför vi inte gör på samma sätt i Sverige. Vi har haft dessa stora utmaningar under många år och jobbat på ett annat sätt för att våra politiker ska förstå. Vi har idag nästa full återbetalning på bränsleskatt, vi har en livsmedelsstrategi som säger att vi ska öka livsmedelsproduktionen och lönsamheten och den svenska konsumenten väljer gärna svenskt, för man har ett stort förtroende för oss.

Men vad hjälper det, tänker många, det är ju bara tomma ord och jag kan till viss del hålla med, men det är här skillnaden är mot övriga EU, här finns viljan från politiken! Sen håller jag med mina kollegor och stöder dem i delar, bland annat den ökade detaljstyrningen i regelverk som hela tiden växer och som inte är anpassade efter våra nationella förutsättningar. 

Protesterna berör även import av billig mat från länder utanför EU med lägre krav på djurskydd och miljö. Även här har vi kämpat länge då vi har högre krav i Sverige än övriga EU, så välkommen till vår vardag mina kollegor i resten av EU! Det är faktiskt inte rimligt att de offentliga köken serverar mat på skolor och sjukhus som jag om jag producerade den på samma sätt skulle hamna i fängelse för.

När det gäller regelverken i Sverige så har ett lantbruksföretag med mjölkproduktion cirka 690 regler att förhålla sig till och 15 myndigheter att ha kontakt med. Det är en stor ökning de senaste åren och det måste förändras. Det handlar inte om sämre djurskydd eller lägre miljökrav, utan absurda regler som till exempel att om jag ska köra två lysrör från mitt fikarum till återvinningsstationen så ska jag vara anmäld transportör och jag ska rapportera den transporten till Naturvårdsverket inom två dagar, annars kan jag få böter på 5 000 kr. Kör jag två lysrör från mitt eget hushåll behöver jag bara åka och lämna det. Är det rimligt?  

Nu är det dags för våra beslutsfattare att verkligen leverera på det de säger. Minska regelbördan och jobba främjande och tillsammans med oss så skapar vi möjligheter för ökad produktion, Det är det som behövs. Hälften av det vi äter är importerat, vad skulle hända vid en verklig kris? Faktiskt så borde det vara konsumenterna som var ute demonstrerade, jag tror de flesta inte vet hur skört system vi har när vi importerar hälften av våra livsmedel.

Att i det läget vi har i Sverige göra som de franska bönderna tror inte jag på, däremot så måste vi belysa utmaningarna som vi har och det har man gjort i Skåne med en lugn manifestation och fler kan det bli. 
Det som skrämmer mig är att det startar grupper och inlägg på sociala medier som har en helt annan agenda, bland annat att lämna EU, och de blandar bilder från Frankrike med texter om att nu kommer dessa protester till Sverige. De flesta som driver denna propaganda har en annan agenda och är inte lantbrukare och det ger en så felaktig bild!
Jag har valt att bli lantbrukare och kan faktiskt välja att göra nåt annat, men jag behöver rimliga villkor för att producera mat och öka produktionen. Faktiskt så borde det vara konsumenterna som var ute demonstrerade, jag tror de flesta inte vet hur skört system vi har när vi importerar hälften av det som vi äter.

Jag har mina ledord att ”vi kan och vi vill producera mat, ge oss bara rätt förutsättningar”. Vi är bara drygt 1 procent som ska förse Sveriges 10 miljoner invånare med mat och jag tror inte vi löser det genom att sprida dynga utanför riksdagen!

Nu står vår regionstämma för dörren och i oroliga tider känns stämman som ett extra viktigt forum för att diskutera, träffa kollegor och forma framtiden. Jag ser fram emot att få träffa regionens alla stämmofullmäktige den 19 mars!

Tomas Olsson, ordförande LRF Mälardalen
tomas.olsson@lrf.se