Återvätning av torvmarker – vad händer?

Återvätning av torvmarker har de senaste åren varit ett omdiskuterat ämne som engagerat många. Tyvärr bidrar ämnets explosiva karaktär även till att felaktig information lätt sprids och får fäste. Men vad säger egentligen politiken och juridiken? Nedan försöker vi reda ut vad som händer när det kommer till återvätning av torvmarker.

Återvätning eller våtmark?

Till att börja med är det viktigt att särskilja återvätning och anläggning av våtmark. Det är lätt att blanda ihop de närbesläktade begreppen och därmed även vilka regler och förutsättningar som gäller. Återvätning syftar till att binda in växthusgaser. Detta görs genom att höja grundvattennivån inom ett utdikat område, grundvattennivån ska ligga 10–20 cm under markytan. Anläggning av våtmark syftar å andra sidan till att skapa en vattenspegel i syfte att fånga upp näringsämnen eller skapa biologisk mångfald. 

Vilka arealer är det som ska tas i anspråk?

Det är troligt att relativt stora arealer kan komma tas i anspråk för återvätning och återställande av våtmarker då flera olika EU-beslut tar sikte på att återställa natur och att minska avgången av växthusgaser och växtnäring. I EU:s restaurationslag finns tvingande mål för medlemsländerna att återställa våtmarker och återväta dränerad åkermark. I Restaureringslagen står tydligt att målen om återvätning ska ske frivilligt och att det ska vara ett ”attraktivt alternativ” för markägare. LULUCF-förordningen, som är en annan del av EU:s klimatlagstiftning, behandlar upptag och utsläpp av koldioxid från skog och mark med syftet till att minska avgången från markanvändningen. Även i denna förordning kan det komma att ställas mål om återvätning av dränerad torvmark på jord- och skogsarealer. 

På ett nationellt plan satsar regeringen cirka 3,7 miljarder kronor, på det långsiktiga arbetet med återvätning av våtmarker, fram till 2030. Samtidigt har Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten fått det gemensamma uppdraget att göra en översyn av regelverket som reglerar markavvattning och undersöka hur detta kan utvecklas utan att påverka jordbruksmark negativt. Myndigheterna ska bland annat undersöka om det finns behov av att ändra reglerna för att ompröva och återkalla tillstånd till markavvattning, där det inte finns andra motstående intressen som exempelvis produktiv jord- eller skogsbruksmark. I dagsläget är det möjligt att få ersättning för återvätning på skogsmark medan det för åkermark i dagsläget inte finns något ersättningssystem. Det finns däremot ersättningar att få för anläggande av våtmarker på jordbruksmark.  

Om du vill läsa mer om vilka objekt och arealer Skogsstyrelsen prioriterar, listas de på Skogsstyrelsens hemsida. Värt att poängtera är att det ännu råder osäkerhet kring utfallet och vilken klimatnytta återvätningarna faktiskt kommer ha. Därför kan prioriteringar komma att ändras efterhand, i samband med att man kan dra slutsatser och lärdomar. 

Vad innebär och hur tecknar man ett återvätningsavtal?

Ett återvätningsavtal tecknas alltid på frivillig basis. I avtalet regleras bland annat hur återvätningen på objektet ska gå till, vad man som markägare avstår ifrån och vilken engångsersättning man har rätt att erhålla för det minskade markvärdet. Ytterligare aspekter av avtalet som är viktiga att vara medveten om och tillvägagångsättet för att teckna ett avtal går att hitta på Skogsstyrelsens hemsida. 

Vilka ersättningar finns att få? 

Ett flertal markägare har varit kritiska till att ersättningsnivåerna för återvätning har varit för låga. Det har nu skett en höjning av dessa ersättningar. På Skogsstyrelsens hemsida hittar du de nuvarande ersättningar som går att erhålla vid återvätning av skogsmark. 

Pontus Widell
regional kommunikatör LRF Väst
pontus.widell@lrf.se
010-184 26 28