De gröna näringarnas roll

Den biologiska mångfalden är hotad globalt. En försämring av Sveriges biologiska mångfald riskerar att äventyra livsviktiga ekosystemtjänster även här, vilket påverkar våra möjligheter att bedriva lönsamt jord- och skogsbruk samt trädgårdsverksamhet i framtiden

Bevaka ett sakområde för att få ett notismejl när vi publicerar nytt innehåll om det du är interesserad av.

Logga in för att börja bevaka det här ämnet

Bevaka ett sakområde för att få ett notismejl när vi publicerar nytt innehåll om det du är interesserad av.

Logga in för att börja bevaka det här ämnet

De första att påverkas av konsekvenserna av försämrad mångfald är de gröna näringarna. Därför är ett proaktivt kunskapsbaserat arbete med biologisk mångfald inom jordbruket och skogsbruket av stor vikt för LRF.  

Inom de gröna näringarna produceras livsmedel och andra bioråvaror i eller kring en rad olika landskapstyper; ängs- och betesmarker, kulturlämningar och andra element, tätortsnära mark, skogsmark, skyddad mark och odlingsmark. Oavsett vad som produceras, har produktionen påverkan på och är beroende av en biologisk mångfald. Vi vet att biologisk mångfald och produktionskapacitet är nära sammanlänkade och att väl avvägda beslut krävs för en balans mellan effektivt brukande och mångfald av miljöer, arter och brukningsinriktningar.  

Till sidomenyn

Så kan den biologiska mångfalden säkras

LRF beslutade i januari 2020 om sex hållbarhetsmål (länk LRFs hållbarhetsmål) som knyter an till internationella överenskommelser som Agenda 2030, de nationella miljömålen och EUs Gröna Giv, där bland annat Biodiversitetsstrategin till 2030 ingår. Ett av de sex målen avser biologisk mångfald. 

Målet syftar till att hålla odlingslandskapet öppet, djur som betar, värna biotoper samt bruka och förvalta skogen, med balans mellan effektivt brukande och mångfald av miljöer, arter och brukningsinriktningar.  

Till sidomenyn

Så kan vi lyckas

LRF anser att nedläggning av jordbruk som leder till igenväxning av landskap är ett omfattande problem för den biologiska mångfalden i det svenska jordbrukslandskapet och att insatser krävs från hela samhället för att vända denna trend.  

LRF vill öka produktionen i Sveriges gröna näringar. Det är viktigt för den globala biologiska mångfalden, eftersom det skapar utrymme för utveckling och ytterligare förbätt- ringar i Sverige, samtidigt som det i vissa fall möjliggör en minskning av mindre miljö- vänlig produktion på andra platser.  

LRF vill främja en variation av brukningsinriktningar. En mångfald i brukandet ger en mångfald i landskapet. Viljan att satsa på olika grödor, trädslag, brukningsinriktningar och metoder, exempelvis goda växtföljder, förutsätter lönsamhet och trygga, långsiktiga spelregler.  

LRF ser utmaningar med förändringarna i biologisk mångfald globalt. En försämring av Sveriges biologiska mångfald riskerar att äventyra livsviktiga ekosystemtjänster även här och situationen kräver därför nya arbetssätt och djupare samarbete mellan myndigheter och lantbruksnäringen då de gröna näringarna är beroende av mångfald för att kunna fortsätta producera livsmedel, varor och tjänster. Gemensamma målbilder, som används för att skapa samsyn i skogsbruket kan vara en förebild också för jordbruket.  

LRF vill bevara en lika rik biologisk mångfald som den vi har idag och en biologisk mångfald som möjliggör att viktiga ekosystemtjänster tillgodoses. Naturen ska dock inte bevaras i ett statiskt tillstånd, vilket förutsätter en acceptans för att vissa arter minskar och kanske ibland försvinner lokalt till följd av en rad påverkansfaktorer. Detta förutsät- ter samtidigt att nya miljöer som får betydelse för artrikedomen skapas. Viktigt i sammanhanget är att nya arter inte introduceras om de riskerar att bli invasiva.  

LRF vill att arbete för att främja att biologisk mångfald ska byggas på en flexibilitet. Vilka åtgärder som ger bäst effekt för den biologiska mångfalden beror på lokal miljö, produktionsinriktning och varje gårds unika förutsättningar i övrigt.  

LRF anser att jord- och skogsbrukare behöver involveras i ett tidigt skede vid planering och utveckling av målsättningar och praktiska planer för biologisk mångfald, exempelvis vid utarbetande av länsstyrelsers skötselplaner som upprättas med anledning av Bio- diversitetsstrategin eller i arbetet med grön infrastruktur.  

LRF vill att nyttjandet av inhemskt producerade fodermedel, livsmedel och biobränslen ökar, särskilt om det kan minska användandet av importerade produkter som har en negativ påverkan på mångfalden där de produceras.  

LRF anser att en rik genetisk variation är viktig att arbeta för i avel och växtförädling för att säkra en långsiktigt hållbar produktion och genetisk beredskap.  

För att vi ska lyckas måste samhället:  

  • utforma flexibla ersättningssystem som möjliggör för brukare att, individuellt och tillsammans, säkerställa en miljö- och klimateffektiv produktion över tid.  

  • främja en variation av brukningsinriktningar. En mångfald i brukandet ger en mångfald i landskapet.  

LRF anser att kompetensutveckling och rådgivning är viktiga redskap för att värna biologisk mångfald. Även certifiering eller andra produktionskoncept för att främja biologisk mångfald - och som bygger på marknadens efterfrågan samt att lantbrukaren själv har möjlighet att välja bland en rad åtgärder - kan vara framgångsrikt.  

LRF anser att för våra pollinerande insekter kan blommande bryn och zoner både öka pollineringen generellt och speciellt täcka tidsluckor när det finns få blommande dragväxter på åkern. Den ökande blommande mångfalden ökar skörden både på åkern och främjar pollinerare; en win-win-situation.  

LRF anser att jordhälsa är en viktig del av den biologiska mångfalden. Att värna bördighet, en rik markfauna och mullhalt genom skötsel och brukande av mark är av stor betydelse för att nå en långsiktig produktionskapacitet.  

LRF vill öka kunskapen om hur vi kan kombinera effektiv odling i slättbygd med ökad mångfald på ett konkurrenskraftigt sätt.  

LRF vill att det ska vara lätt att hitta information om olika åtgärder som går att utföra för att gynna den biologiska mångfalden.  

LRF anser att en stärkt social och ekonomisk hållbarhet för animalieproduktion i hela Sverige är avgörande, genom ökad betalning för lantbrukets produkter och tjänster för att nå delmålen i miljömålen Ett rikt odlingslandskap, Ett rikt växt- och djurliv och andra mål om biologisk mångfald. Det säkrar tillgången på betesdjur, håller tillbaka igenväxning och ger avsättning för den viktiga vallen.  

LRF arbetar för att säkra tillgången på olika betesdjur och för att främja betesdrift genom förbättrade praktiska förutsättningar, förenklingar och ökade ekonomiska incitament för betesdrift.

LRF anser att ett hållbart skogsbruk förutsätter värnande av viktiga strukturer för mångfalden och områden med naturvärden i skogslandskapet. Samtidigt måste nya naturvärden få utvecklas exempelvis genom att träd tillåts bli gamla, att lövträd får växa upp och att döda träd får bli kvar i skogen. Skogen bör skötas när det är en förutsättning för bevarandet av naturvärdena.  

LRF anser att bevarande och utveckling av naturvärden måste ske utifrån den enskildas förutsättningar och vilja, och det måste finnas en acceptans för att skogsägare har olika ambitioner och bidrar i varierande grad till olika aspekter av hållbarhet. Det ger en ökad sammantagen hållbarhet ur både ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv.  

LRF vill förbättra förutsättningarna för det enskilda skogsbruket. Fler skogsägare som med kunskap om, och erfarenhet av, lokala förutsättningar gör olika val utifrån sina intressen och syften skapar den nödvändiga mångfalden. Skogsbruket kan vara en förutsättning för ett livskraftigt jordbruk, och särskilt ett småskaligt jordbruk.  

LRF anser att om brukande av skogen, till följd av naturvärden eller artförekomster, hindras av samhället måste skogsägaren fullt ut kompenseras för detta. Skog som skogsägaren inte vill avsätta frivilligt och som staten inte anser vara så skyddsvärd att den prioriteras för formellt skydd, ska inte kunna klassas som nyckelbiotop. Skogsägare bör kunna begära att tidigare registrerade nyckelbiotoper upphävs om man inte avser att ersätta skogsägaren.  

LRF vill att formellt skydd av skog ska förutsätta skogsägarens medgivande.  

LRF bidrar aktivt till en effektivare naturvård genom deltagande i utvecklingsarbete (exempelvis målbilder för god miljöhänsyn) och kunskapsuppbyggnad.  

LRF anser att formell begränsning av en markägares brukanderätt endast i yttersta undantagsfall får ske mot markägares vilja. Istället bör samhället uppmuntra till att brukandet av mark bidrar till uppfyllandet av miljömål genom tydliga incitament så att markägarens och samhällets intressen sammanfaller. Formellt skydd och andra inskränkningar som innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras ska alltid medföra full ersättning. Om förväntningar finns om ökad hänsyn på en viss plats måste en ersättning för detta utgå.  

LRF anser att landskapsplanering aldrig bör ske över huvudet på markägare. Däremot kan det ibland finnas skäl att ta hänsyn och lämna rekommendationer om hänsyn utifrån ett landskapsperspektiv.

LRF anser det viktigt att förhindra beskogning av kulturlämningar och andra element som stenmurar, åkerholmar, körvägar, alléer med mera. 

LRF anser att värdefull mark inte permanent ska tas ur produktion genom exempelvis byggnation i samband med att tätorter expanderar.

LRF vill att viltstammarna anpassas och anser att detta är viktigt för att möjliggöra en mångfald av brukningsinriktningar. Valet av gröda eller trädslag ska inte begränsas av lokala viltstammar.

Till sidomenyn