LRF:s kommunavdelning i Vallentuna-Täby räddade silon i Stockholm - i alla fall tillfälligt

Vi sitter runt köksbordet hemma hos Johan Lindgren på Backa gård i Vallentuna. Han är lantbrukare och ordförande i kommunavdelningens styrelsen. Fredrik Andersson, lantbrukare på Tarby gård tillika ledamot i styrelsen har också anslutit.

Beslut om att lägga ner silon

Frågan om Lantmännens spannmålssilo i Frihamnen i Stockholm och dess framtid har aktualiserats flera gånger tidigare. Men det var i början av 2025 som kommunavdelningen fick veta att beslut hade fattats att lägga ner den.

Att silon är viktig för bönderna runt Stockholm är det ingen tvekan om.

– Vi är beroende av att bli av med vårt spannmål med lastbilar, så vi kan köra tröskorna. Jag har bara lagringskapacitet för fodersäden i princip, och det som jag ska använda för mig själv, men jag måste kunna lagra någonstans och många är i samma sits, berättar Johan Lindgren.

Under sommaren går långtradare fulla med olika typer av spannmål från gårdar i och runt Stockholm till anläggningen i Frihamnen. Där lagras stora volymer av spannmål varav en del går vidare på export.

- Alternativet för oss, om silon läggs ner, är att köra till Hargshamn i Norduppland, runt 12 mil från Stockholm. För mig är det dubbelt så långt och det tar tid och kostar mer. Vem ska betala det, undrar Johan Lindgren.

– Rivs silon kommer det aldrig bli något nytt i stället, så mycket vet vi. Det blir inga andra möjligheter att lagra på ett säkert sätt. Det är en bra anläggning som fungerar, det säger alla, berättar Fredrik Andersson.

Silon i Stockholm är den enda anläggningen i området som kan lagra en ansenlig volym spannmål. Animalieproduktionen har nästan försvunnit men spannmålsodling finns kvar och fungerar bra, berättar Johan Lindgren. Och det finns goda möjligheter att bygga och driva företag som kombinerar spannmålsodling och annan verksamhet. Det skulle hotas om möjligheterna till lagring av spannmål i silon försvann.

Påverkansarbetet

När kommunavdelningen fick kännedom om beslutet att lägga ner silon var deras mål enkelt, den skulle räddas.

Kommunavdelningen började genast ta reda på mer information och formulera en plan för hur de skulle kunna påverka frågan och ändra beslutet.

De började målmedvetet kontakta myndigheter och politiker för att framföra sin åsikter och förklara hur en nerläggning skulle påverka dem. Det har blivit många möten, gårdsbesök och telefonsamtal med många olika personer,

Länsstyrelsen fick de snabbt bra kontakt med. 

– Länsstyrelsen skrev en konsekvensanalys som var jättebra. Vi kunde inte ha skrivit den bättre själva. Den har vi använt oss av mycket, säger Fredrik Andersson,

De tog även kontakt med flera kommuner, inklusive Vallentuna och Stockholm, och arbetade upp bra kontakter med media vars rapportering har varit en viktig del i att de lyckats ändra nerläggningsbeslutet.

– Vi åkte kommunen runt och visade politiker och tjänstepersoner gårdar och verksamheter. Vi ville att de skulle se hur omfattande lantbruket ändå är här och hur beroende vi är av silon, säger Johan Lindgren.

Det har varit mycket jobb, konstaterar Fredrik Andersson och Johan Lindgren. Men de har lärt sig mycket och står bra rustade inför liknande situationer i framtiden.

Beredskap var framgångsfaktorn

Vi avrundar samtalet i Johan Lindgrens kök med vad den avgörande framgångsfaktorn var för kommunavdelningen.

Fredrik Anderssons svar på det kommer snabbt:

– Att vi använder beredskapsfrågan. Framgångsfaktorn för oss har varit att vi har löst det här frågan i ett nytt perspektiv, att vi löste det i beredskapsperspektivet. I ett strikt företagsekonomiskt perspektiv hade det varit svårare att få gehör, säger Fredrik Andersson.

Det gäller också att försöka möta så många personer och intressenter som möjligt. Inte minst är det viktigt för att kunna bilda sig en uppfattning om vem som tycker vad och varför, t.ex. politiker på olika nivåer, tillstår både Johan Lindgren och Fredrik Andersson.

– Vi vill att beslutsfattarna ska höra vad vi tycker direkt från oss, inte från någon annan. Jag upplever i alla fall att politiker generellt tar vad vi säger på allvar och att de vill träffa oss. Det har blivit en stor skillnad, hur de styrande ser på lantbruket, menar Fredrik Andersson.

Vägen framåt

Nu när de fått till en frist på några år tar kommunavdelningen det lite lugnt, för att ta hand om vårbruket, samla kraft och sina tankar. Men de är beredda att dra igång påverkansarbetet igen om det skulle behövas

– Vi är lite avvaktande för att se vart det tar vägen med beredskapsfrågan. Ser vi att det lutar åt fel håll får vi köra igång igen. Men just nu känns det som att vi ligger lågt och ser vad som händer, berättar Johan Lindgren.