Grovt djurplågeribrott införs i brottsbalken

Med dagens lagstiftning kan påföljden för de grövsta formerna av djurplågeri bli böter eller fängelse i högst två år. För att stärka djurskyddet i Sverige införs nu ett grovt djurplågeribrott i brottsbalken. Straffskalan för det brottet ska endast vara fängelse, som lägst sex månader och högst fyra år. Definitionen av ett grovt djurplågeribrott är att gärningen ska vara gjord med avsikt eller av grov oaktsamhet. Den ska ha inneburit allvarligt lidande för djuret, eller ha omfattat ett större antal djur, eller annars ha varit av särskilt hänsynslös eller farlig art.

LRFs ståndpunkt
LRF tar avstånd från och arbetar aktivt emot all form av vanvård och misskötsel av djur. Det, liksom djurplågeri är dock sällan förekommande i lantbruket. LRF anser att dagens straffskalor och gradindelning av djurskyddsbrotten framstår som relativt välfungerande och i enlighet med svensk rättspraxis. Det är viktigt att djurskyddsområdet hanteras på motsvarande sätt som andra lagområden i samhället. Djurplågeri är ett brott som förutsätter uppsåt eller grov oaktsamhet. Det är då logiskt att det har en högre straffskala än brott som endast kräver oaktsamhet. Det kan möjligen finnas skäl att skärpa synen på de mest kvalificerade brotten som medför våld mot djur, svår vanvård och andra former av allvarligt lidande. Det bör dock kunna rymmas inom dagens brottsrubricering djurplågeri. LRF ser inget behov av att införa ytterligare en nivå i form av ett grovt djurplågeribrott i brottsbalken. LRF anser att djurplågeribestämmelsen bör renodlas till att omfatta endast de allvarligare brotten.

Enbart den omständigheten att en djurhållare har en stor besättning får inte medföra att en överträdelse bedöms strängare. Det är också viktigt att man inte döms till de hårdare straffen om handlingen bara har ”kunnat medföra omfattande djurlidande” d.v.s. utan att något hänt och utan att djuren lidit.

Det finns de som anser att en höjning av straffskalorna skulle tjäna som en viktig signal om att denna brottslighet ses som allvarlig av samhället vilket därmed skulle höja statusen för bekämpningen av denna typ av brott. Det framfördes bl.a. av djurskyddsutredningen 2011. LRF anser att det är viktigt att eventuella höjningar av straffskalan inte bara kan motiveras som en symbolhandling.

Sanktionsavgifter införs

Regeringen vill också effektivisera processen med de mindre allvarliga överträdelserna av djurskyddsbestämmelserna. Därför kommer nu överträdelser av vissa administrativa bestämmelser att leda till en sanktionsavgift istället för böter. Sanktionsavgiften ska hanteras av länsstyrelserna medan böter utdöms av en domstol. Sanktionsavgifterna ska enligt förslaget vara minst 1 000 kronor och högst 100 000 kronor. Bestämmelsen ska inte kräva några utredningar och det ska inte finnas någon gränsdragningsproblematik. Kontrollmyndighetens möjligheter till mer skönsmässiga bedömningar ska vara mycket begränsade. Det handlar om ett förhållandevis fåtal regler i lagstiftningen av administrativ karaktär och omfattar intyg, tillstånd, kompetensbevis etc. när det gäller djurtransporter, avlivning av djur, information vid försäljning/överlåtelse av djur, djurparker, cirkusar och försöksdjur. Bedömningen är att förändringen endast i begränsad utsträckning kommer att beröra enskilda lantbruksföretag och djurhållare.

LRFs ståndpunkt
LRF motsätter sig ett införande av sanktionsavgifter som beslutas av kontrollmyndigheten. Enskilda djurägares förtroende för kontrollsystemet behöver höjas innan nya verktyg ges till kontrollmyndigheterna.

Straffrihet för ringa brott utvidgas

Bestämmelsen om straffrihet vid ringa brott ska utvidgas till att omfatta fler överträdelser än tidigare. En gärning ska anses som ringa om den är av mindre betydelse med hänsyn till det intresse som straffbestämmelsen är avsedd att skydda.

LRFs ståndpunkt
Straffriheten för ringa brott är viktig. LRF är positivt till en avkriminalisering av mindre förseelser. Sådana är ofta oavsiktliga och bör avhjälpas inom kontrollsystemet med olika framåtsyftande beslut om åtgärder. Förändringen innebär att fler överträdelser än tidigare kommer att vara straffria vilket gör att färre djurhållare än idag kommer att dömas för brott mot djurskyddslagen. Det är viktigare, och mer effektivt, att arbeta med framåtsyftande åtgärder än straff när det gäller mindre förseelser.

Skyldighet att anmäla överträdelser

Idag anges i lagstiftningen att ”Kontrollmyndigheterna ska verka för att överträdelser av lagen, föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen eller de EU-bestämmelser som lagen kompletterar beivras.” I juridisk mening anser utredaren att dagens formulering innebär att alla överträdelser ska anmälas, stort som smått, vilket inte är rimligt. Därför kommer det nu att införas en ny skrivning:

”Kontrollmyndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder med anledning av överträdelser av lagen. Detsamma gäller överträdelser av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av lagen och de EU-bestämmelser som lagen kompletterar. Kontrollmyndigheterna ska alltid anmäla överträdelser till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten – när överträdelserna har lett till djurs lidande eller inneburit en konkret risk för lidande, eller – när det annars finns särskilda skäl för en anmälan.”

LRFs ståndpunkt
Det är bra att man försöker justera i formuleringen så att myndigheterna inte är skyldiga att anmäla såväl stort som smått, men det är viktigt att den nya skrivningen inte leder till att myndigheterna i praktiken anmäler mer till polis- eller åklagarmyndigheten för att inte riskera att göra fel i sin yrkesutövning. Den här frågan behöver följas noga för att se hur det kommer att fungera i praktiken. LRF anser att det endast är allvarliga djurskyddsproblem som ska åtalsanmälas.

Du hittar sammanfattningen av LRFs remissyttrande uppe till höger.