Djuromsorg

Ja, LRF har både en värdegrund för djurhållningen och en övergripande policy för djuromsorg och flera andra policys i enskilda frågor. Vi förväntar oss att den som är medlem och förtroendevald följer dem. Men det kan finnas anledning att lyfta dem och göra dem mer synliga.  

LRF har inget formellt ansvar för djurskyddet på den enskilda gården, det är alltid djurägarens ansvar eftersom det handlar om enskilda företag. LRF är en medlemsorganisation och stöttar medlemmar som behöver hjälp. 

När vi får veta att någon missköter sina djur, tar LRFs lokala omsorgsgrupp kontakt med gårdens ägare för att se hur vi kan hjälpa till. Sedan tar praktiskt arbete vid, det handlar om att både säkra djurens och bondens välfärd. Det är viktigt att komma ihåg att en person som missköter sina djur ofta själv mår väldigt dåligt.   

LRF har ett väl utbyggt system med regionala omsorgsgrupper med bönder som hjälper och stöttar bönder som av en eller annan anledning har det jobbigt. Det kan handla ekonomiska problem, relationsproblem, psykisk ohälsa, djurskyddsbrister, rovdjursangrepp eller sjukdomsutbrott i besättningen. Man kan handgripligen ta hand om praktiska problem och även lotsa till mer professionellt stöd som psykologhjälp. Också branschföreträdare kan ingå i en omsorgsgrupp.  

Nej, vi utesluter inte medlemmar. Vi ser det som vår viktigaste uppgift att istället hjälpa djurhållaren att antingen vända utvecklingen till det bättre för djuren eller att avveckla verksamheten under ordnade former. Som förtroendevald har man ett särskilt ansvar att föregå med gott exempel och ta god hand om sina djur. Den som vanvårdar sina djur bör själv ifrågasätta sitt uppdrag i LRF.    

Brister i djurhållning kan ha olika orsaker. Ofta handlar det om en lantbrukare som har hamnat i en svår livssituation, skilsmässa, psykisk ohälsa, ekonomiska problem. Det kan finnas många förklaringar, men inget försvar. Vad man då önskar är att lantbrukaren själv har insikt nog att be om hjälp. Eller att någon i omgivningen, granne, vän, den som hämtar mjölk eller djur till slakt, rapporterar detta till omsorgsgruppen eller sin uppdragsgivare. Men, som sagt, att djur blir lidande som en konsekvens av ägarens problem är inget vi kan acceptera. 

Varför brister uppstår är en fråga som inte har ställts i de program som Uppdrag Granskning hittills har gjort. Att brister som orsakar djur lidande inte ska uppkomma är självklart. Men varför sådana brister uppstår och vad man kan göra åt dem är viktiga frågor som kan leda till en diskussion kring orsakerna och de förutsättningar som finns att hjälpa dem som av olika anledningar inte klarar att uppfylla lagens alla krav. 

Inledningsvis måste djuren tas omhand och garanteras den omsorg de behöver. 

Djurägaren behöver hjälp och för att kunna ta emot den ska man behandlas med respekt och medmänsklighet. Det kan handla om att man tillfälligt inte orkar med sin arbetsbörda och behöver avlastning, då kan LRFs omsorgsgrupp bistå, eller att man behöver hjälp med en plan för avveckling av en djurhållning som riskerar att successivt försämras. 

Att hjälpa djurägaren är den snabbaste vägen mot en lösning för både djuren och djurhållaren. Att vissa regelbrott sedan leder till att djurhållare döms och straffas är samhällets reaktion, men för att lösa situationen för både djuren och djurhållaren behöver alla, såväl myndigheter som andra som engageras i kontakten med djurägaren, koncentrera sig på att stötta och hjälpa och hantera den akuta situationen för djuren.