Många markägare jagar inte själva utan upplåter jakten till andra. Ofta är det gamla muntliga överenskommelser som skapar otydlighet som båda parter förlorar på. LRF framhåller vikten av skrivna avtal så att alla vet vad som gäller.

lrf.se/jaktavtal finns en avtalsmall med anvisningar för markägare och jägare som vill ha ordning på sina samarbeten.

- Ja, vi hör så mycket i stil med ”Kalle har alltid haft jakten”, berättar Helene Lantz som arbetar med skogs- och viltfrågor i LRF Sydost.

- Vilken jakt – älg, vildsvin, småvilt? Ofta hänger sådant i luften. När jag är ute och informerar brukar jag fråga om någon i publiken hyr ut hus, det är nästan alltid någon. ”Skriver ni kontrakt?” frågar jag. Och det är ju självklart att man gör. Annat är det med jakten.

Hon kan inte nog poängtera vikten av att markägaren engagerar sig i hur marken och jakten ska skötas. Markägaren är jakträttsinnehavare och bestämmer – och får ta konsekvenserna om viltet inte förvaltas rätt och följden blir betesskador.

Helene Lantz äger en fastighet men jagar inte själv. Naturligtvis har hon skriftligt avtal.

- Jag använder LRFs avtalsmall. Där finns också tomrader för egna önskemål och de utnyttjar jag. Det kan till exempel handla om att jag vill öka jakttrycket på rådjur vissa år.

Det förekommer också att man delar upp jakten så att en jägare jagar älg och en annan vildsvin.

- Då är det viktigt med avtal så att de vet om varandra och inte är ute och jagar samtidigt. Avtalen är en trygghet även för jägarna.

Om man har ett flerårigt arrende går det att skriva in att man träffas årligen och tittar på markerna tillsammans. Dialogen är viktig.