Bakom nuvarande jakt och viltförvaltning ligger en starkt förankrad kultur. Val och ställningstaganden har gjorts genom åren, de allra flesta väl underbyggda beslut när de togs, en del visade sig vara felaktiga.

För många markägare har valen och besluten varit ofrivilliga och en följd av att man bott där man bott. Det har inte blivit som man trott eller velat.

Tyckande och kännande, kultur och tradition, är faktorer som i högsta grad påverkar hur våra viltstammar och jakten ser ut i dag. I andra hand kommer fakta, vetenskap och långtgående strategier.

Den som äger och brukar mark och vatten borde på samma sätt som man planerar och strukturerar sitt övriga brukande också titta mer långsiktigt och ansvarsfullt på viltet som också är en del av brukandet.

Att klaga över jägarorganisationer, miljöorganisationer, politiker och myndigheter utan att veta vad vi vill, eller utan att gjort vad vi kan, inger och förtjänar ingen respekt.

Och bönders klagan på LRFs lokalavdelningsmöte gör mig förbannad när de inte går på älgskötselområdets möte eller på sin egen utarrenderade marks jaktlags möte och inte har villkorat sin vilja i upplåtelseavtal. Man häpnar också över att vissas klagan om viltets härjningar hela växtodlingssäsongen är helt bortglömd när jaktsäsongen börjar.

Det är dags för förändring. Vi kan bestämma och styra mer bara vi själva är enade och vet vad vi vill. Små steg blir stora kliv. Fakta och kunskap ska upp på bordet. Och vi ska inte titta bakåt och skylla på någon annan, vi ska skylla på oss själva.

Framtidens viltförvaltning, välkommen! Vi är redo.

Krönikör
David Pettersson
Markägare, mjölkbonde och jägare