Allemansrätten tillåter allmänhet och friluftsliv att gå, cykla, rida eller åka skidor i naturen om de inte stör eller förstör. De får även plocka svamp och bär för husbehov. Risken för att störa eller förstöra sätter gränsen för om en aktivitet är tillåten enlig allemansrätten eller inte.

Dialog med markägare

Vid risk för störning eller risk för skada är dialog, samråd eller avtal med markägaren helt nödvändigt. Cykel, häst, grupper av människor samt återkommande verksamhet halkar lätt utanför allemansrätten eftersom hästens tyngd, cykelns däck, eller många människor samtidigt ökar risken för skada eller störning.

Allemansrätten omgärdas av lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet. Dessa är till exempel:

  • Brottsbalken – hemfridsbrott, stöld, skadegörelse samt tagande av olovlig väg.
  • Miljöbalken – skydd mot skada på naturen eller människors hälsa. Här finns även särskilda krav och ansvar på organisatörer av gruppaktiviteter. Detta eftersom grupper ökar risken för skada.
  • Terrängkörningslagen – förbud att framföra motordrivna fordon i naturen. (Dispens finns för jord- och skogsbruk samt fiske.)

Högsta domstolen har i ett domslut slagit fast att man inte får orsaka markägaren ”olägenhet eller nämnvärd skada”. Man får inte heller kränka markägarens ekonomiska intressen. Den som bryter mot detta har alltså passerat gränsen för vad som är tillåtet enligt allemansrätten.

Den näringsverksamhet som bedrivs på en gård, till exempel jord- och skogsbruk, har alltid företräde framför allemansrätten.

Olovlig väg

”Tagande av olovlig väg”är en central paragraf i Brottsbalken. Under 12 kapitlet paragraf 4 står:
"Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller annan äga, som kan skadas därav, dömes för tagande av olovlig väg."

Den innebär att det är förbjudet att passera på en tomt eller genom en plantering. Det är också förbjudet att passera någon annans mark (odlad mark/inäga) om det finns risk för skada uppstår.

Fråga först

Bonden själv och växtodlingsexperter är de som har kompetensen att bedöma risken för skada på växtligheten på en inäga, åker, vall etcetera. En ren stubbåker går till exempel oftast att beträda, medan en stubbåker med insådd vall är helt förbjuden att beträda eftersom insådden (gräs till djurfoder) då trampas ner och ogräset tar över.
Man får därför aldrig gå, cykla eller rida på inägor, åkrar, stubbåkrar, vallar med mera om man inte pratat med bonden först.

Kontakt

Björn Galant, Expert infrastruktur och allemansrätt
Telefon: 08-787 59 60
E-post: bjorn.galant@lrf.se