Jordens befolkning ökar och ska vi bibehålla en bra levnadsstandard för framtida generationer så förväntas vi alla ta ett större ansvar för att hushålla med jordens resurser på ett hållbart sätt. Vi som äger marken där framtidens lösningar växer har plötsligt hamnat i rampljuset.
Men den resurs vi eventuellt har under markytan i form av spännande batterimetaller har vi med nuvarande lagstiftning i princip ingen möjlighet att bestämma om själva.

Vid flera tillfällen har jag träffat riksdagspolitiker, centrala myndigheter som hanterar mineralfrågan samt några av de bolag som vill satsa pengar på att utvinna metallerna. Alla dessa kan konstatera en sak, och det är att det inte har öppnats en ny gruva på 20 år och de är alla frustrerade över situationen. Markägarna anses vara en stor bromskloss i processen och man förstår inte varför vi är så obstinata.

Intressenternas förslag till lösning lyser med sin frånvaro, förvånande med tanke på den starka efterfrågan som finns på dessa metaller. Istället har LRF presenterat ett antal punkter som skulle kunna skapa en mer rättvis, transparent och kostnadseffektiv process för alla berörda. Det innefattar bland annat att stat och kommun måste göra ett mycket bättre förarbete och begränsa antalet beviljade områden till de som faktiskt är lämpliga. LRF kräver också ett totalförbud för alunskiffer, en helt ny ersättningsmodell, större krav på garantier från gruvbolagen, för att nämna några saker.

Vi är inga bromsklossar men vi, som alla andra, vill att övriga intressenter respekterar vår äganderätt och de företag vi driver. Involvera oss, så förbättras förutsättningarna för Sveriges gruvnäring.
Jan Ehrensvärd
LRFs riksförbundsstyrelse

LÄS MER: 6 frågor till LRFs expert Åsa Hill