I den här pdf:en sammanfattar vi problemet på några bilder

LRFs synpunkter på terrängkörningsutredningen

Regeringen beslutade redan år 2018 att se över lagstiftningen kring terrängkörning, med syfte att stärka skyddet för allmänna och enskilda intressen. LRF ställde sig inledningsvis positiva till utredningen, då förhoppningen var att utredningen skulle resultera i en förändring av dagens ohållbara situation.

Utredningsresultatet föll tyvärr platt, då de åtgärder som föreslås för att komma till bukt med den skadliga terrängkörningen är otillräckliga. LRF menar därför att det nu är upp till regeringen, gör om och gör rätt på följande sätt:.

1. Förtydliga lagstiftningen enligt de slutsatser som utredningen har dragit.

Utredningen har konstaterat att markägarens uttryckliga samtycke krävs för att få framföra ett motordrivet fordon, men föreslår trots det inte att det ska tydliggöras i lagstiftningen. Att göra rätt ska vara lätt och det är orimligt att det krävs en juristexamen för att kunna avgöra var man får framföra sitt terrängfordon.

LRF tror att de flesta som framför terrängfordon vill göra rätt. Ett förtydligande i lagstiftningen kommer därför leda till att ta bort rådande missuppfattning, att det är tillåtet att framföra motordrivna fordon på annans mark så länge det inte uppstår skador. Ett uttryckligt krav på markägarens samtycke kommer därför minska de skador, störningar och kränkningar som uppstår av den otillåtna terrängkörningen.

Redan när terrängkörningslagen infördes år 1975 uttrycktes att den kunde missförstås. Dessa farhågor upprepades vid skoterutredningen (SOU 1994:16) och så även nu. Det är således hög tid att komma tillrätta med problemet och i lag förtydliga vad som redan gäller. Markägarens uttryckliga samtycke krävs för att få framföra ett motorfordon på dennes mark!

2. Förslaget på skoterfond är bra - men kraftigt underfinansierat

Utredningen föreslår att ett ledkort ska finansiera allmäna leder, i syfte att kanalisera skotertrafiken och minska skadorna på marken. Förslaget är bra men finansieringsmodellen bygger på att det inte är tillåtet att köra utanför lederna, vilket innebär att systemet blir kraftigt underfinansierat.

Om regeringen på allvar vill leva upp till de krav som åligger staten, till följd av egendomsskyddet i Europakonventionen, måste ledsystemet finansieras till fullo. Annars kommer den avsedda effekten utebli och den oreglerade friåkningen fortgå.

3. Markägare måste få framföra terrängfordon på sin egen mark

Hindret för markägare att framföra terrängfordon på sin egen jordbruksmark måste tas bort, det är en oproportionerlig inskränkning av egendomsskyddet. Regler som hindrar markägaren att använda sin egen mark är en inskränkning av egendomsskyddet som endast kan motiveras av angelägna allmänna intressen.

De intressen som finns kopplade till jordbruket är till största delen enskilda intressen. Marken är ofta bevuxen med grödor och inte allemansrättsligt tillgänglig. Därutöver brukas åkermark med kortare intervaller där skörd, plöjning, harvning och annan jordbearbetning är ständigt återkommande åtgärder under året. Det är varken angeläget eller motiverat att hindra en markägare att köra på sin egen jordbruksmark för annat skäl än jordbruk.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis anser LRF alltså att förslaget om en ny terrängkörningslag måste förändras. Trenden av ökande skador och störningar måste brytas, för att Sverige ska leva upp till sina skyldigheter i Europakonventionen. Ett första steg i att bryta trenden är att förtydliga vad som redan gäller, att markägarens samtycke krävs för att få framföra motorfordon, så att den som vill göra rätt kan göra rätt.

Därutöver måste frågan med olovlig körning och omfattande skador prioriteras betydligt högre hos polisen, samt att regeringen måste skjuta till medel nog för att den föreslagna skoterfonden ska ha en tillräcklig finansiering.

Leder och friåkningsområden bör skapas genom överenskommelser mellan ledhållare och markägare eller andra rättighetshavare. Det är ett system som fungerar i Finland och som även kommer fungera i Sverige, utan att snöskoterkörning, turism och livet på landsbygden blir lidande. LRF är angelägna om att skoterleder och friåkningsområden ska finnas, eftersom en fungerande terrängkörning är en viktig fråga för våra medlemmar. Många medlemmar använder själva terrängfordon dagligen, för såväl rekreation som arbete.

Terrängkörningen måste dock ske ordnat och reglerat, för att vi ska kunna nå en terrängkörning som är socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar.

LÄS MER: LRF: Förslaget är tandlöst

Ida Nyberg, Äganderättsexpert och LRF:s expert i utredningen om hållbar terrängkörning

Ida Nyberg, äganderättsexpert, du har suttit med som expert i utredningen av en ny terrängkörningslag. Varför engagerar sig LRF i frågan?

- Vi ser att väldigt många markägare har problem med skador och störningar från snöskoter, fyrhjulingar och motorcrosscyklar. Vi fick över 6000 svar på en enkät om terrängkörning som genomfördes i vintras och enkäten visade att nästan varannan markägare i norra Sverige upplevde skador och störningar.

- När nuvarande terrängkörningslag kom till fanns det ca 28 500 snöskotrar, vilka till stor del var arbetsfordon. Idag finns det över 400 000 terrängfordon, med större kapacitet och prestanda. Lagstiftningen har inte hängt med den explosionsartad utvecklingen, vilket är skadorna ökat så markant både till omfattning och antal. För våra medlemmar har det skapat en ohållbar situation som lagstiftaren måste rätta till!

Vad hoppades LRF att utredningen skulle resultera i?

- LRF hoppades först och främst att utredningen skulle klargöra var det är tillåtet att köra terrängfordon och var det är förbjudet. Vilket utredningen även gjorde.

- Problemet med utredningen är att den föreslår en lagstiftning som är i princip identisk med dagens, vilket inte kommer leda till minskade skador. Vi hade förväntat oss att utredningen i vart fall föreslår ett förtydligande av lagstiftningen, så det tydligare framgår att markägarens samtycke krävs vid framförande av motorfordon på annans mark.

- Utredningens slutsatser förändrades i slutskedet, med motiveringen att det saknas politiskt stöd för att tydliggöra kravet på markägarens samtycke. LRF ställer sig frågande till att det istället skulle finnas politiskt stöd för att befästa en trend av ökade skador på djur och natur.

Vad gör LRF nu?

- LRF är långt ifrån ensamma i kritiken mot utredningens förslag. Samernas riksförbund, Naturskyddsföreningen och Svenskt friluftsliv är bara några av de aktörerna som invänt mot förslaget.

- Vi kommer fortsätta arbeta på, nu med ett remissvar, för att förslaget antingen följer utredningens slutsatser och inför ett krav på markägares samtycke i lagtext eller att det skrotas. Våra medlemmar kan inte tolerera att läget blir detsamma i ytterligare 20-30 år, en förändring måste ske och den behöver ske igår!

Kontaktpersoner, LRF
Björn Galant: 010–184 41 94
Johan Lindgren: 010–184 43 07