De stora bestånden av älg, kronhjort, dovhjort och rådjur är sedan länge ett ekonomiskt problem för skogsbruket, nu har det också ett blivit hinder i omställningen från fossilt till förnybart. Byggmaterial, biomassa, biobränsle och allt annat som kan ersätta ändliga material betas helt enkelt bort.

Få kan föreställa sig att skadorna i skogen motsvarar 500 000 ton pappersmassa, det räcker till 3 500 miljoner toarullar, och virke till 13 000 villor och 8,6 miljoner liter miljödiesel.

Den uteblivna skogstillväxten motsvarar också ett koldioxidupptag i skogen av cirka 11,6 miljoner ton koldioxid per år, vilket innebär ungefär 23 procent av landets samlade utsläpp av koldioxid (Källa: Södra).

Förlusten för samhället är enorm.

Jakt har blivit en hobby

Jakt är det verktyg som finns för att reglera mängden vilt i skogarna.
Sveriges viltstammar ökar stadigt men över tid har det skett en förskjutning i synen på jakt. Jakten har blivit mer livsstilsbetonad och är för nästan alla jägare en hobby. Något som bland annat visar sig i att det är i Stockholm som antalet jägare ökat mest.

Få jägare tar idag tillräckligt ansvar för att bekämpa viltskador. När Svenska Jägareförbundet talar om ”meningsfull” jakt menar man stor tillgång på vilt och jakttillfällen.

LRF jobbar för effektivare jakt

Det behövs en diskussion om syftet med jakten och jägarnas ansvar.

Det finns en uppfattning, framförallt från jägarhåll, att LRF är emot jakt. Så är det inte. LRF vill gynna och förenkla jaktutövningen och arbetar för bättre jakttider och för fler och bättre tekniska hjälpmedel och jaktmetoder.Det LRF inte vill gynna är överstora viltstammar och jobbar därför mot oreglerad utfodring och för en ny jaktlag som är anpassad efter dagens mängd vilt och inte den situation som rådde 1987, då dagens lag är daterad. LRF har ingen nollvision för viltet, men skadorna måste begränsas.

Vinnare och förlorare

Förutom skadorna i skogen orsakar vildsvin, dovhjort och stora fåglar enorma kostnader och förlorade samhällsnyttor i jordbruket – livsmedel och foder i form av betade och uppbökade grödor. I jordbruket kostar skadorna enbart av vildsvin 1,1 miljarder per år (Källa: SLU) och kan betraktas som matsvinn i första led.

Lägg också till trafikolyckor, inklusive spårbunden trafik, orsakade av vilt som årligen kostar samhället 5 miljarder kronor (Källa: SLU och Trafikverket).

Viltets kostnader och värden mellan berörda parter fördelas idag så här:

Jägare Markägare Brukare Samhället
+ + + + - - - - + - -


Brukare, mest typiskt jordbruksarrendator utan jakträtt, har i princip bara kostnader, medan icke markägande jägare bara har värden. Samhällets fördelar av vilt består av det positiva i en rik, livskraftig fauna bland annat i form av rekreationsvärden.

Nackdelarna för samhället i form av vilttrafikolyckor, minskad livsmedelsproduktion, förlorade arbetstillfällen, exportvärden och skatteintäkter på grund av viltskador i jord- och skogsbruk överstiger enligt LRFs uppfattning med bred marginal fördelarna.

Vad väger tyngst – 18 eller 4,5 miljarder?

De sammanlagda årliga kostnaderna på 18 miljarder per år för skador orsakade av vilt ska ställas mot jaktens värde, inklusive rekreation, på 4,5 miljarder per år (Källa: SLU).
Jordbruket har klassats som samhällsviktig verksamhet och skogen står för dagens och morgondagens förnybara råvara. Det är krig i Europa och vi behöver öka landets mat- och energiproduktion. Politiken behöver därför erkänna viltskadorna som ett samhällsproblem.

Mängden vilt är en framgång för naturvård och viltvård. Som har grundats i effektiv naturvårds- och jaktlagstiftning och svenskarnas genuina intresse för naturen. Och som har stöttats av en skicklig jägarlobby.

Visst är det är bra med en rik fauna men nu har det tippat över. Sverige har i princip för mycket av alla större klövviltarter och flera stora fågelarter, men fortsätter att skydda dem och saknar lagstiftning som hindrar avarterna.

Viltets värden kan röra sig över fastighetsgränserna, men inte viltets kostnader.

LRF vill

  • att politiken erkänner viltskadorna som ett samhällsproblem
  • att jaktlagstiftningen ses över
  • att utfodringen av vilt regleras effektivt
  • att regeringen ändrar regler för jakt så att de bidrar till att minska skadorna