För att kunna påverka de lagar och regler som i allra högsta grad påverkar Sveriges bönder och skogsägare behöver våra politiker vara aktiva och engagerade. Det är ett problem att våra politiker gärna diskuterar neddragningar av jordbrukspolitiken (CAP) och att det varit svagt intresse för att engagera sig i att påverka jordbruksfrågorna i EU-parlamentets jordbruksutskott.

Svensk livsmedelsproduktion ligger långt framme internationellt vad gäller produktivitet och hållbarhet. En stor del av EU:s budget går till jordbruk och landsbygd vilket ökar vikten av att Sveriges representanter står upp för Sverige i dessa sammanhang.

Svenska politiker behöver bidra till att förklara hur EU påverkar Sverige, eftersom de själva är med och fattar viktiga EU-beslut. Dessutom måste de ta ansvar för att Sverige inte över-implementerar regler som kommer från EU. Överimplementering ökar risken för skeva konkurrensvillkor som underminerar den fria inre marknaden. I förlängningen finns även risk för misstro mot EU då nationella politiker skyller på EU gällande vissa regelverk, medan EU pekar tillbaka på svensk överimplementering av dessa regelverk.

Sverige har goda förutsättningar att visa att det går att kombinera brukande med hållbar produktion och samtidigt vara konkurrenskraftig på marknaden. Den nationella livsmedelsstrategin, det svenska klimatmålet och de nationella miljömålen lägger grund för en bra grund för ökad hållbar livsmedelsproduktion. 

Det här vill LRF:

  • LRF vill ha en gemensam jordbrukspolitik (CAP) med stabila regler och en stark budget. Det är viktigt för en livskraftig livsmedelsproduktion i hela landet, och hela EU.
  • LRF vill ha en CAP som är enkel att förstå och följa på gårdsnivå och som stimulerar aktiva företagare och bidrar till ökad konkurrenskraft och investeringar i enlighet med livsmedelsstrategins mål.
  • LRF vill att svenska politiker engagerar sig i vår gemensamma europeiska livsmedelsproduktion och är konstruktiva i förhandlingen om den gemensamma jordbrukspolitiken.
  • LRF vill att den långsiktiga jordbrukspolitiken inriktas för att underlätta för unga människor som söker sig till de gröna näringarna i betydligt större omfattning än vad som sker i dag.

 

Detaljfrågor

Det finns frågor som är extra viktiga för LRFs medlemmar. Det handlar om konkurrensvillkor, hållbarhet och miljö, handel, antibiotika, förenkling, forskning och innovation samt skog och äganderätt.

Konkurrensvillkor

Gemensamma spelregler är helt avgörande för att ha lika konkurrensvillkor mellan lantbrukare i EU. Med det ökade självbestämmandet i medlemsstater som förväntas genom den pågående reformen av CAP är det extra viktigt att bevaka denna fråga. I detta sammanhang är det avgörande att ersättningar ges till lantbrukare i förhållande till EU-nivån för lagstiftning – inte i förhållande till nationell lagstiftning. Dagens regelverk innebär att lantbrukare i olika länder har olika rätt att få ersättning för samma saker, vilket direkt motverkar gemensamma spelregler och lika konkurrensvillkor.

Gemensamma spelregler handlar också om att garantera likartade nivåer på direktstöd i olika länder.

LRF vill att:

  • förflyttning av medel mellan pelare 1 och pelare 2 begränsas. Kommissionen har föreslagit att länder tillåts föra över ytterligare 15 procent från pelare 1 förutsatt att det går till miljö och klimat. Detta riskerar dock att leda till ojämlikt starka pelare i medlemsländerna, beroende av respektive lands politiska styre. Skillnader i budgeten mellan pelare påverkar direkt konkurrensförhållanden för lantbrukare i olika länder och bör sålunda undvikas.
  • LRF anser att djurvälfärdsersättning ska kunna betalas ut när lantbrukaren har åtgärder i sin djurhållning som går utöver EUs gemensamma djurskyddslagstiftning. Idag krävs att man gör åtgärder som ligger över den nationella lagstiftningen för att få ersättning. Det innebär att vissa åtgärder som man kan få ersättning för i andra EU-länder (som bara har EUs lagstiftning) inte kan ersättas i Sverige. Detta bidrar till ojämlika konkurrensvillkor.
  • EU:s växtodling och trädgårdsproduktion ges goda förutsättningar vad gäller konkurrenskraft jämfört med tredje land och en hållbar produktion ska stimuleras.
  • EU arbetar för att de gemensamma regler och lagar som satts upp också efterlevs av samtliga medlemsländer. Ett exempel där detta inte har fungerat är grisdirektivet som infördes 2001 men som fortfarande inte efterlevs i majoriteten av EU-länderna.

 

Hållbarhet och miljö

LRF är positivt till ett ökat fokus på miljö och klimat inom CAP. Det är ett erkännande av vadlantbrukare bidrar med för en hållbar utveckling. De gröna näringarna bidrar i hög grad till uppfyllelse av majoriteten av FN:s globala hållbarhetsmål. Lantbrukare kan bidra med mer livsmedel från hållbar produktion framöver förutsatt att konkurrenskraft för den hållbara produktionen inte missgynnas i reformen. Mångårig svensk utveckling inom livsmedelsproduktionen visar på en växtodling och djurhållning i hög klass avseende begränsad negativ påverkan på omgivande miljö. Det är värdefullt att svenska politiker arbetar för att driva kraven på konkurrenskraft till denna produktion.

LRF vill att:

  • lantbrukare ska ges möjlighet att leverera samhällsnyttor som naturvård och utveckling av bioekonomin genom att få en skälig kompensation för det arbete som marknaden inte betalar för.
  • bioraffinaderier för att öka utnyttjandegraden av den gröna cellen stimuleras.
  • ökad livsmedelsproduktion ses till sitt avgörande värde för att tillgodose ökad efterfrågan på livsmedel på global nivå.
  • miljöpåverkan av konsumtion av livsmedel redovisas parallellt med miljöpåverkan från produktion av livsmedel inom EU. Stor del av miljöpåverkan från livsmedelskonsumtion sker i tredje land och miljömässiga restriktioner på livsmedelsproduktion i EU förbättrar inte produktionsförhållandena i tredje land.
  • idéutveckling, forskning och opinionsbildning ger ökad kunskap om kvinnors och mäns möjligheter att starta och driva företag inom de gröna näringarna.
  • insatser för att minska och bekämpa klimatförändringar stimuleras. Lantbruk och skogsbruk är väl lämpade för att bidra med lösningar. Utöver insatser för energibesparing, effektivisering och minskad mängd klimatgaser från produktionen, har de gröna näringarna möjlighet att binda kol i skog och mark.
  • EU gör verkstad av intentionerna och strategin för bioekonomi med livsmedel, foder, energi och biomaterial.
  • incitamentet att använda och producera biodrivmedel och bioenergi ska öka. Det gäller både bränslen från skog och åker.
  • incitamenten för betesdrift för att upprätthålla värdefulla naturbetesmarker ska öka och bidra till ökad biologisk mångfald. Sverige saknar betande djur i tillräcklig omfattning för att uppnå miljömål.
  • ambitionerna och inriktningen i RED II höjs. Dagens nivåer kommer inte räcka om vi ska klara klimatmålen, för att vi ska göra det behöver grödbaserade biodrivmedel lyftas.
  • en ökad produktion av livsmedel, biodrivmedel och biobränslen ses som en möjlighet för att öka krisberedskapen och självförsörjningen och bidrar till ökad sysselsättning på landsbygden.
  • produktionen av växtbaserat protein och proteinfoder i EU gynnas. I dag är EU alltför beroende av importerat protein som ifrågasätts av hållbarhetsskäl.
  • för svensk produktion är det angeläget att nya växtskadegörare och invasiva arter inte kommer in till EU eller sprids inom EU.  Samtidigt får arbetet med detta inte skapa ökade kostnader hos producenten och skapa hinder för handel.

 

Natur

EU har två naturvårdsdirektiv – fågeldirektivet från 1979 och art- och habitatdirektivet från 1999. Naturen är föränderlig och EU:s gräns har flyttats både långt norrut och en bra bit österut sedan direktiven beslutades. Direktiven har mekanismer som stadgar att direktiven och dess bilagor ska revideras allt eftersom kunskap och naturen förändras. Detta görs inte av komplicerade politiska skäl. Men det är ett viktigt EU-gemensamt arbete för unionens natur- och faunavård framöver.

LRF vill att:

  • lagstiftningen anpassas till den nya verkligheten för EU:s natur. Detta är ett viktigt EU-gemensamt arbete för unionens vilt- och naturvård framöver.

 

Antibiotika

I Sverige har vi kommit långt när det gäller att minimera antibiotikaanvändningen inom djurhållningen. EU tar antibiotikaresistensen på allvar och har en strategi för att vända den negativa utvecklingen. Bland annat har man stramat upp reglerna för användning av antibiotika inom djurhållningen. Men det är viktigt att Sverige fortsätter jobba för att reglerna implementeras i alla länder och att alla EU-länder strävar mot att ha en djurhållning där målet är att ha friska djur genom god djurhållning och inte genom medicin.

LRF vill att:

  • EU:s strategi i fråga om antibiotikaresistens stärks och att befintlig lagstiftning i EU kring användning av antibiotika införs fullt ut i alla länder.
  • EU:s existerande djurskyddsdirektiv ska efterlevas och vi delar gärna med oss av vår erfarenhet.
  • antibiotika bara får användas efter recept från en veterinär som ger råd om djurhållning och inte samtidigt tjänar pengar på förskrivning av antibiotika.
  • Sverige ska tillåtas kontrollera importerade djur för smittor vid gränsen trots att djuren kommer från annat EU-land. Annars riskerar vi att få in sjukdomar som Sveriges djurbönder och veterinärer jobbat i decennier för att utrota.

 

Förenkling

LRF prioriterar förenkling av politiken. Ett av de områden inom CAP som svenska lantbruksföretag upplever som mest krångligt är systemet med tvärvillkor. Tvärvillkoren har funnits sedan 2005 och innebär att lantbrukare som får stöd och ersättningar måste leva upp till stränga villkor inom miljö, folkhälsa, djurhälsa och djurskyddför att inte riskera avdrag och sanktioner. Dessa villkor består dels av befintlig lagstiftning i form av förordningar och direktiv, samt ytterligare villkor som är specifikt framtagna för jordbruk.

  • LRF anser att befintlig lagstiftning inte behöver ingå i tvärvillkoren, eftersom den nationella implementeringen av detta ska vara tillräcklig. Tvärvillkoren är inte heller ändamålsenliga eftersom de, trots intentionen, inte påverkar alla lantbrukare på samma sätt i alla länder.

Kontroller och sanktioner är ytterligare ett område som lantbrukare upplever som frustrerande och stressiga. Det handlar dels om att myndigheter på olika ställen i landet tolkar reglerna på olika sätt. Utöver det kan sanktioner idag betyda stora summor för enskilda lantbrukare, även för mindre fel. LRF anser att EU:s regelverk måste medge tolkningar av fel som mindre överträdelser när de inte kan bedömas vara allvarliga. Enligt dagens regelverk kan små obetydliga fel så som en tappad öronbricka leda till stora sanktioner. Detta är inte rimligt.

I Sverige har lantbrukare under en lång tid anpassat sig till en företagsstruktur där man behöver ha en viss storlek på produktionen för att kunna driva en rationell och konkurrenskraftig produktion. I förslaget om en ny jordbrukspolitik föreslås en begränsning av stöden genom takbelopp och omfördelningsstöd. Detta bidrar inte till en mer rättvis fördelning i svenska förhållanden, utan är snarare ett slag i luften samt ett i princip slag i magen på de lantbrukare som har anpassat sig till samhällets förväntningar om storleksrationalisering.

  • Företagsstrukturen ser olika ut i olika medlemsländer. Det bör därför vara frivilligt för länder att omfördela eller begränsa direktstöd utifrån storlek.

 

Handelspolitik

Det är viktigt att EU:s jordbruk och livsmedelsindustri har tillgång till väl fungerande exportmarknader, särskilt eftersom jordbrukspolitiken reformerats ordentligt under årens lopp. Idag verkar EU:s producenter på en global världsmarknad. En väl fungerande export är viktig för balansen på den inre marknaden, därmed även för svenskt jord- och skogsbruk.

En annan allmänt viktig fråga i EUs handelsförhandlingar är att vissa produkter och delmarknader är känsliga för en liberaliserad handel. EU-kommissionen har en god tradition av att ta hänsyn till detta, men för varje handelsavtal måste nya bedömningar göras. Aktuella exempel där svenskt jordbruk ser problem med en ökad handelsliberalisering är EUs handelsförhandlingar med  Mercosur*, Australien och Nya Zeeland. *Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay.

LRF har länge påtalat vikten av att svenska beslutsfattare lever som de lär när det gäller inhemsk lagstiftning och handel. Det bör inte vara fördelaktigt eller ens tillåtet att importera jordbruksprodukter som inte är lagliga att producera i Sverige eller för den delen i EU. Vill svenska politiker ha en hållbar livsmedelskonsumtion kan man inte börja med att förfördela den som producerar mest hållbart. Det säger sig självt, men när det kommer till handel är det precis det som händer.

Genom handelsavtal som sänker gränsskyddet premieras ibland konsumtion av produkter som produceras på ett sätt som är sämre för människor, djur och miljö. Det är enligt det globala handelsregelverket i sin ordning att stoppa import av produkter som har ett fel i sig, till exempel rester av godkända nivåer av en medicin i kött eller högre resthalter av växtskyddsmedel än vad som är godkänt. Men det är inte i enlighet med världshandelsorganisationen WTO:s regelverk att stoppa en produkt på grund av produktionsmetoden.

Med FN:s 2030-agenda och den svenska livsmedelsstrategin i ryggen kan LRF efterlysa en modernare politik också på handelsområdet.

LRF vill att:

  • de handelsavtal som ingås tar hänsyn till de regelverk och standarder som är satta inom EU. Särskilt med tanke på FN:s nya hållbarhetsmål och jordbrukets tyngd i dessa.
  • det ska löna sig med en hållbar produktion i handelsavtal.
  • det ska löna sig att producera med god djuromsorg och liten användning av kemiska växtskyddsmedel och antibiotika.
  • EU:s handelsavtal ska ställa samma krav på import som på produktionen inom EU.
  • man ska fortsätta och förstärka arbetet med att gynna export av hållbara och hälsosamma livsmedel från EU:s lantbruk och livsmedelsindustri.
  • Primärproducentens roll i värdekedjan stärks så att otillbörliga handelsmetoder inte tillämpas.

 

Forskning och innovation

För att möta dagens och framtidens samhällsutmaningar med klimatförändringar, en äldre befolkning och orolig omvärld behöver vi säkra att EU har en säker, effektiv och klimatsmart produktion av livsmedel och andra råvaror.

I EP:s förslag till Horisont ligger kommissionens förslag på mellan 94,1 och 120 miljoner euro. Man vill dock minska jordbruksforskningens andel från 10,6 procent till 9 procent. Med tanke på klimatutmaningarna och behovet av ett hållbarare livsmedelssystem borde detta anslag öka och inte minska.

Kunskap och innovation inom lantbruk, livsmedel och bioekonomi måste öka och finansiering av detta är avgörande.

  • I det kommande ramprogrammet för forskning och innovation bör anslaget till lantbruksrelaterad forskning öka.

Det behövs långsiktig och trygg finansiering för behovsmotiverad forskning och innovation. Forskning med bas i jord, skog, trädgård och landsbygdens miljö är av speciellt intresse och avgörande för att kunna utveckla förnybara produkter. Utan detta riskerar många innovationer att aldrig bli av.

  • Regelverket för moderna växtförädlingsmetoder måste reformeras och anpassas till dagens situation och utmaningar vad gäller nya förädlingsmetoder samt behov av grödor/sorter som kan öka resurseffektiviteten i odlingen, bättre hälsoegenskaper mm.

 

Skog och äganderätt

De principer som LRF anser ska leda EU:s arbete med skogsrelaterade frågor är:

  • En stark äganderätt ger ett starkt samhälle.
  • Frihet under ansvar ger ett hållbart skogsbruk.
  • Brukad skog ger en hållbar utveckling.

En stark och trygg äganderätt är en förutsättning för demokrati, rättsstaten och en fungerande marknadsekonomi. Ett starkt och spritt enskilt ägande ger ett starkt samhälle och beslutsföra och ansvarstagande människor. Detta kräver nationellt självbestämmande och subsidiaritet ända ut till skogsbrukaren så långt som möjligt.

Frihet under ansvar bygger på tilltron till skogsägarens vilja och förmåga att fatta ansvarsfulla beslut, till gagn för såväl det egna skogsägandet som för samhället. Det ger ett långsiktigt hållbart skogsbruk.

Brukad skog ger förnybar råvara, mångfald, jobb och en levande landsbygd. Skogen har en nyckelroll i att klara klimatomställning och behöver brukas mer Det ger en hållbar utveckling. Den skötta skogen ger ekonomi, miljövariation och sociala värden.

De långsiktiga målen som ska vara vägledande i EU-arbetet är utvecklingen av bioekonomin uttryckt i EU:s Bioekonomistrategi och klimatarbetet uttryckt i EU:s 2050 Energi och klimatpaket.

Skogsresursen är fundamental för omställningen till en biobaserad ekonomi från den fossilbaserade. Det gröna förnyelsebara kolet i det hållbara skogsbruket binds i den växande skogen, lagras i skogsprodukter, fram för allt träbyggnad, och ska används för att ersätta fossilbaserade produkter i byggnation, drivmedel (väg och flyg) förpackningar, kläder, plaster, kemiindustri mm

EU:s långsiktiga klimatambitioner kräver enligt 2050-paketet att vi måste producera mer mat och mer biomassa till en växande EU-befolkning. Detta kräver  intensifierat brukande och markanvändning. EU ska vara självförsörjande och inte hänvisas till mer osäkert hållbara källor.

EU-förslag som går emot de övergripande målen mot en bioekonomi och det långsiktiga klimatarbetet måsta avvisas och istället ska bioekonomistrategin och EUs 2050 energi- och klimat-paket vara vägledande för skogsrelaterade frågor.